Ok då, ni har övertalat mig. Mellanläget blir det absolut, när det handlar om ens arbetskamrater, lite annat mot då man var student.

Jag har gett upp planerna på både Lidingö triathlon och Sala. Försöker bygga upp formen(?) till Lidingöloppet istället. Men det kommer att bli kämpigt. Man måste skynda långsamt. Det är sånna här gånger man drar på sig onödgia skador om man forcerar... men... hmmm... äh... ett litet Lidingölopp ska väl inte vålla några bekymmer? Det är ju en sprint-distans för dig och mig!! :-)) 100km kommer att bli kämpigt, eftersom det blir svårt att "toppa" formen, men du är av rätta virket så det går säkert bra!!

/Håkan Larsson (http://hem.bredband.net/triathlon/)

Ironwoman Skrev:Det är helt sjukt hur man kan köra ned sig. För 80 min ska inte vara så tungt att springa, men på något sätt är det det. Jag hoppas på att jag ska hinna bli normal till 100 km, 15 september, annars blir det jobbigt. Hur blir det med lidingö triathlon och sala för din del. Simning går iaf för mig hyfsat bra att köra, om man undviker benpass, 15 m med rejäl benspark och jag får syra, jämfört mot 25 m normalt.

(Det här inlägget ändrades senast: 2007-08-16 12:07 av robban_x6.)

Ett Lidingölopp tror jag inte ska vara några bekymmer, om man inte skadar sig. Jag sprang det förra året, som första tävling jag försökte satsa lite på. Jag var inne i fas 2 av återhämtningen, med kraftigt varierande dagsform. Dagsformen under LL var en sämre och jag kunde inte prestera en tid som jag skulle ville nämna efter, snarare försöka undvika att berätta. Gjorde iaf inget maxlopp, joggade i långpassfart hela vägen, förutom i backen med 10 km kvar och abborrbacken där jag gick, hade 3,08. Var lite stel och kände av när jag gick dagen efter, trots att jag inte hade sprungit så fort och jag inte direkt tagit ut mig.

100 km blir klart värre, men jag har inte heller några större ambitioner, ta mig imål under maxtiden. Dessutom så håller jag på att bearbeta mig själv om att det inte blir världens undergång om jag känner att det inte skulle funka och bryta (fast absolut minst en mara, så jag blir ultralöpare), jag har aldrig brutit ett lopp och vill inte bryta den sviten.

polk Skrev:

Ironwoman Skrev:Den var bra, jag har sprungit 72 timmar och 11 min detta år, + 2 orienteringar på sammanlagt 1 timme och 35 min, så 73 timmar och 46 min, håller ju ca 6 min/km + lite snabbare ibland så kanske 75 mil. Kommer jag nå 150 timmar/mil detta år, med tanke på 10 mila och en mara till, kanske?

Va, är det sant? Vad gör du isf under dina 20-timmars träningsveckor? Det där är ju bara 2-3 timmar i veckan? Stämmer det verkligen? Då är det ju verkligen dags att du kammar till dig och börjar träna ;-)

Träningen detta år tom 15 augusti är
Simning: 57 h 48 min
Racer: 76 timmar 20 min
Trainer (som motionscykel inomhus fast på racer): 59 timmar 32 min
MTB: 12 timmar 24 min
"Vanlig cykel", transport: 3 timmar 16 min
Löpning: 72 timmar 11 min
Längdskidor: 40 timmar 52 min
Styrketräning: 9 timmar 34 min
Gympa (typ Friskis och svettis, eget program): 1 timme 58 min
Orientering: 1 timme 35 min
Poweryoga: 1 timme 15 min (5 st 55 min pass, men räknar 15 min/pass som träning)
Slå gräs med lie: 15 min (45 min egentligen)
Totalt: 336 timmar och 52 min

Andelningen till att det inte är så mycket löpning är att det är min starkaste gren inom triathlon och jag har mer att plocka genom att förbättra de andra, som nu börjar komma ikapp. Dessutom sprang jag rätt bra förra hösten mellan 22 aug och 29 oktober (men en mara 5 nov) 10 veckor - en dag, med en vilovecka utan löpning + en sjukdomsperiod på 5 dagar, 57 timmar och 19 min totalt med löpning, ingen cykel då, men endel simning.

Men oj! Du är ju inte triathlet, du tränar ju 12 olika grenar!! Det är ju nästan som två stycken Carro liksom. Iofs tränar du nog en bra bit mer än henne också.

Lite coolt för övrigt att du ska göra uppåt 10% av årets löpträning på en och samma dag där i Uppsala ;-)

Ironwoman Skrev:jag har aldrig brutit ett lopp och vill inte bryta den sviten.

Sätt inte nån prestige i det, utan vänd på det. Om du tvingas bryta är det för att du inte är rädd för att prova saker som du är osäker på att ro iland, du vågar lämna tryggheten och testa nåt som är på gränsen att du klarar av det. Är man rädd för att misslyckas vågar man inte tillräckligt för att kunna prestera max vad man klarar.

angående dina festbryderier: Man ska aldrig supa på hårt med jobbarkompisar. DEt är min erfarenhet och jag har lärt mig detta the hard way. Nyanställd för sex år sedan blev jag så full och pinsam på första firmafesten att jag 1. fick be minst fem pers om ursäkt på måndagen och 2. tar det lugnt med alkohol och jobbarkompisar forever. Som mer eller mindre nykter på olika firmafester de senaste åren är jag dock tveksam till att jag kan ha betett mig mer pinsamt än vad mina kollegor gör med lite öl i kroppen...

polk Skrev:Men oj! Du är ju inte triathlet, du tränar ju 12 olika grenar!! Det är ju nästan som två stycken Carro liksom. Iofs tränar du nog en bra bit mer än henne också.

Lite coolt för övrigt att du ska göra uppåt 10% av årets löpträning på en och samma dag där i Uppsala ;-)

Nja, 12 grenar, snarare 4 eller 5 simning, cykel, löpning, längdskidåkning, ev orientering (inte så mycket tid där, men 2 tävlingar)

Tänkte inte på att det kan bli så stor del i Uppsala, rätt coolt, nu har jag ifs dragit bort den delen av mina maror jag inte sprungit i träningsstatistiken, det går under promenader "som jag noterar om det är utöver det vanliga livet, men inte räknar med. Det borde jag även göra i Uppsala, ska ju gå ut med hanstigheten 18 min/2,5 km, vilket ger 20% gång (2 km på 12 min + 0,5 km inkl lite mat på 6 min).

Endag Skrev:

Ironwoman Skrev:jag har aldrig brutit ett lopp och vill inte bryta den sviten.

Sätt inte nån prestige i det, utan vänd på det. Om du tvingas bryta är det för att du inte är rädd för att prova saker som du är osäker på att ro iland, du vågar lämna tryggheten och testa nåt som är på gränsen att du klarar av det. Är man rädd för att misslyckas vågar man inte tillräckligt för att kunna prestera max vad man klarar.

angående dina festbryderier: Man ska aldrig supa på hårt med jobbarkompisar. DEt är min erfarenhet och jag har lärt mig detta the hard way. Nyanställd för sex år sedan blev jag så full och pinsam på första firmafesten att jag 1. fick be minst fem pers om ursäkt på måndagen och 2. tar det lugnt med alkohol och jobbarkompisar forever. Som mer eller mindre nykter på olika firmafester de senaste åren är jag dock tveksam till att jag kan ha betett mig mer pinsamt än vad mina kollegor gör med lite öl i kroppen...

Jag jobbar på det, till Uppsala startar kommer jag nog att kunna bryta sviten, fast svårare att säga det då jag väl är inne i loppet, då är jag lite tjurig. En gång när jag var totalslut i ett vasalopp, höll runt under 8 km/h, mamma tyckte jag skulle bryta med tanke på att jag inte tränat och att jag så trött jag svarade "aldrig i livet, hellre dör jag" och menade det. Med åldern har jag nu blivit mer förståndig, men enligt pappa är största risken med loppet att jag tar ut mig för mycket, inte så jag blir skadad, utan helt enkelt för trött.

Jag tar det lugnt med alkoholen på jobbet, under studietiden fick jag be om ursäkt till 2 kompisar vid olika tillfällen för att de fick ta hand om mig, jag skäms verkligen över att de fick ägna sina kvällar åt att ta hand om mig (vilket ju också är en anledning till att jag kunde tappa kontrollen, jag litade på att mina vänner skulle ta hand om mig).

Att bryta ett lopp är inte hela världen. Mitt mål är att komma på pallen på Kalmar H35 2010. Om jag måste bryta något lopp fram till dess kvittar. Det är det långsiktiga arbetet som är det centrala. Du har förvisso redan tagit ett SM-brons, men du förstår kanske vad jag menar? Och är det något jag lärt mig sedan min undom så är det att det inte är framgångarna som avgör bra man blir, utan hur man hanterar motgångarna: http://www.youtube.com/watch?v=fWB2ofa8NZU

/Håkan (http://hem.bredband.net/triathlon)

Ironwoman Skrev:100 km blir klart värre, men jag har inte heller några större ambitioner, ta mig imål under maxtiden. Dessutom så håller jag på att bearbeta mig själv om att det inte blir världens undergång om jag känner att det inte skulle funka och bryta (fast absolut minst en mara, så jag blir ultralöpare), jag har aldrig brutit ett lopp och vill inte bryta den sviten.

TriathlonLarsson Skrev:Att bryta ett lopp är inte hela världen. Mitt mål är att komma på pallen på Kalmar H35 2010. Om jag måste bryta något lopp fram till dess kvittar. Det är det långsiktiga arbetet som är det centrala. Du har förvisso redan tagit ett SM-brons, men du förstår kanske vad jag menar? Och är det något jag lärt mig sedan min undom så är det att det inte är framgångarna som avgör bra man blir, utan hur man hanterar motgångarna: http://www.youtube.com/watch?v=fWB2ofa8NZU

/Håkan (http://hem.bredband.net/triathlon)

Jo, jag jobbar på det. Under mitt första vasalopp var jag sjuk, hade en ordentlig förkylning, kanske också lite feber, fast genomföra vasaloppet var en dröm jag haft flera år jag jag ville genomföra om jag så skulle dö på kuppen, nu när jag fått lite distans och åkt ett antal vasalopp till kommer jag aldrig göra om det, om det inte handlar om Hawaii och jag redan kvalat och bara ska ta mig runt. Fast med mitt långsiktiga mål med Hawaii kan jag också ta motgångar lättare. Jag hade faktiskt funderingar om att bryta Kalmar efter cyklingen, då mina ben pajade med 5 min kvar och jag insåg att benen skulle göra ont redan då maran började, men så räknade jag ut att jag hade nästan 7 timmar på maran för att klara maxtiden och att det istället fick gå som en erfarenhet, fast nu gick det ju att jogga hela vägen ändå.

16 aug

Borta hela kvällen, jag + 5 kvinnliga kollegor lagade mat, åt, drack vin och snackade skit, i 6 timmar. Hällde i mig 3 glas vin under kvällen, lite lagom mycket som nog inte kommer påverka Midnattsloppet.

Följer rutinen och när det är dags för ett lopp berättar jag om tidigare lopp på distansen. Nu mina 10 km lopp, även om ett 9 km lopp också fick vara med. Lite kul att jag sprungit dubbelt så många maror som 10 km lopp.

Djurmolunken, 9 km, 48,58, maj/juni 97: Hade 2 månader innan börjat äta ordentligt efter min anorexisläng. Under anorexislängen löptränade jag inte mycket, men höll igång med mycket annan konditionsträning, sedan vilat och ätit upp mig till normalvikt, åt mycket så jag gick upp snabbt. Inte löptränat innan loppet. Cyklat 7 mil Orsasjön runt dagen innan, på vanlig standardcykel, hockeyhjälm och gympaskor, på 2,44. Spurtade och fick så mycket syra att jag inte kunde stå med raka ben, orkade inte cykla/jogga ned (en av mina svagheter, att "missa" nedjogg efter lopp). Pappa hade vilat från cykelloppet, men deltog i 9 km löploppet. Började löploppet segt och såg pappa glida iväg, men efter ca 3 km kom kroppen igång och jag kunde springa normalt, började snart se pappa framför mig och märkte att jag tog in, lade mig ca 30 m bakom en stund och kände på tempot. Då det var ca 2,5 km kvar var det en nedförsbacke som jag tog fart i, jag är bättre än pappa nedför, sprang förbi och passade på att vända mig om och vinka och kommentera att jag gick om. Sista biten gav jag allt för att pappa inte skulle komma ikapp, det var ca 1 km uppför, där är pappa starkare än mig. Lyckades springa ifrån honom med ca 40 sek. Första gången jag spöade pappa på en tävling. Viktigt lopp för mig.

Lidingötjejlopp 98, 55,18: Hade inte tränat så mycket, typ 5 st rätt hårda pass (löpning till F&S ca 5 km, F&S pass, jogging hem). Ingen löpträning innan det heller.

Lidingötjejloppet 99, 1,00: Hade en tyngre period i mina ätstörningar, hetsåt (utan att spy) så jag var rätt rund, mellan det så åt jag för lite. Var för ”fet” för att orka löpträna (tror jag sprang ett pass), tränade inte så mycket annat heller. Skumpade runt iaf runt och prickade timmen på sekunden, som en del av tjejklassikern.

Midnattsloppet, 00, 54,53: Hade löptränat 20 gånger, 30 min under en månad innan, sedan ett par dagars vila. Startade nere i trängseln och genomförde i ett jämnt fint tempo. Fast kan nog inte gnälla mer än ett par min på trängseln, med tanke på att jag och lillebror startade tillsammans och han hade 47,03.

Lundaloppet, maj 05, 45,06: Hade under vintern löptränat 4 km varannan dag. I mitten av mars hade jag börjat träna för min och floppix coach, sedan dess löptränat efter hans program, sprungit så mycket jag klarat, vilket inte var så mycket, 53 km tyngsta veckan. Gjorde ett bra lopp, lite väl snabb start 4,10 på första km, sedan i ett jämnt fint tempo.

Nu inför Midnattsloppet är jag lite osäker, jag tror mig ha en kapacitet på ungefär 47 min hyfsat utvilad, men inte toppad, som ett lopp i grundträningsperioden. Anledningen till att jag blivit lite långsammare sedan 05 är att jag väger 5-6 kg mer, löptränar mindre och springer mindre tempo. Speciellt tempoträningen gör att jag inte har mycket till löpsteg nu. Sedan ställer Kalmar till det med varierande dagsform, med en bra dagsform borde jag kanske kunna springa på 48, med en sämre blir nog under 50 min ett mål. Sedan startar jag nere i trängseln, det ger kanske 5 min extra. Mitt mål är att spöa pappa som står i samma startled, normalt är jag starkare än pappa på allt (inom löpning) utom uppförsbackar där han är något bättre och spurter där han kan flyga ifrån (i 20-årsåldern då han tränade friidrott var han 1 sek från världsrekordet på 60 m) fast nu blir han med stor sannolikhet skadad om han skulle trycka på. Om jag klarar mitt mål tror jag beror på dagsformen, är min dagsform bra eller normal tar jag pappa, med en dålig får jag stryk. Spöa pappa är mitt ständiga mål, jag har klar + statistik inom löpning, i cykel och längdskidor har jag aldrig lyckats. Mamma startar 5 min före, diskussionen är lite kommer vi att komma ikapp henne och i så fall när. Jag tror inte vi kommer ikapp, i våras sprang jag och mamma ett 5 km lopp, jag (utvilad) var 2,25 före henne och nu är hon lite bättre tränad, då hon tränar inför Växjö marathon, dessutom kommer hon få lite mindre trängsel.

När du skriver så där kan man få för sig att du är gammal som gatan. Lopp -97, då en annan satt i sandlådan..! ;)

Din löpning under vintern -05 ser ut nästan exakt som min löpning under vintern -07. 53km var ungefär vad jag klarade i mars, i april började det bli lite mer, i maj också, sen har jag ju grävt ner mig totalt i träningsträsket. Fast det går nog att orka en mil ändå. Ska du ha nån form av utklädning eller är det en utraderad idé?

floppix Skrev:När du skriver så där kan man få för sig att du är gammal som gatan. Lopp -97, då en annan satt i sandlådan..! ;)

Din löpning under vintern -05 ser ut nästan exakt som min löpning under vintern -07. 53km var ungefär vad jag klarade i mars, i april började det bli lite mer, i maj också, sen har jag ju grävt ner mig totalt i träningsträsket. Fast det går nog att orka en mil ändå. Ska du ha nån form av utklädning eller är det en utraderad idé?

89 sprang jag mitt första lopp. 2,5 km. Lite sen debut, men det var för att jag har 2 yngre syskon och 2 föräldrar, så jag fick vänta tills att lillebror var tillräckligt gammal så en förälder kunde ta oss båda. 96 sprang jag mitt första vuxenlopp, 15 km som då var damernas huvudtävlingsdistans i Lidingöloppet.

hösten 05 trappade jag upp löpningen rätt bra och snittade över 7 mil/vecka, toppen var 91 km på en vecka inkl endel tempo, sedan blev jag triathlet

Just, det jag visste att det var något jag glömt att skriva om. Jag har haft för mycket att pyssla med så jag har inte orkat ta tag i det, sedan fick jag ingen idé som jag verkligen kände var rätt. Våtdräkten som du kom på var bra, men så behövde jag en t-shirt och så är mina lår för kraftiga och jag är rätt att skada neoprenet och tyckte jag behövde cykelbyxor eller liknande och så var den idén förstörd. hade det inte varit för t-shirten hade jag nog kört på det.

Varför behöver du en t-shirt? Jag hade tänkt dumpa min och springa i tight linne som jag är van vid, men nu när jag hämtat den så måste jag konstatera att den fan är rätt bra alltså...

Okej. 91 km och sen blev du tri. Tur att jag passerat den gränsen ett antal gånger utan att trilla dit XD
Undra hur det går med 140-150 km i vinter. Då kanske jag blir triathlet ;P

floppix Skrev:Varför behöver du en t-shirt? Jag hade tänkt dumpa min och springa i tight linne som jag är van vid, men nu när jag hämtat den så måste jag konstatera att den fan är rätt bra alltså...

Okej. 91 km och sen blev du tri. Tur att jag passerat den gränsen ett antal gånger utan att trilla dit XD
Undra hur det går med 140-150 km i vinter. Då kanske jag blir triathlet ;P

Det fanns en lucka i t-shirtskravet, om man anmälde sig i utklädningsklassen, fast då pappa anmälde mig visste han inte att jag funderade på det. Därför måste jag nu spöa honom.

Jag bestämde mig redan sommaren 2004 att satsa på Kalmar 2006. Men fick börja med min största svaghet, träna, så i ett drygt halvår tränade jag bara på att träna regelbundet. Då jag lärt mig det gick jag över till att träna på att träna efter ett mål, det var då jag satsade på löpning, eftersom det låg nära till hands och var en gren inom tri. Dessutom var jag ännu så svag och det blir lite larvigt med ett sim ett cykel och ett löppass/vecka. Så körde jag löpnig ett halvår och blev tillräckligt tränad för att orka börja träna triathlon ordentligt, alltså orkade 10 timmars träning/vecka. Så det var en plan. Gillade att springa under den tiden, förutom att jag misslyckades med maran under hösten, fast jag var i superform.

Ja triathleter tränar ju mer än löpare och du kanske kommer fram tilll att desto mer träning desto roligare.

Du brukar ju också planera rätt långt fram... Vad tror du om nästa års tävlingsupplägg (prioritet inom parentes):

© Ursviks Ultra 75km 1 april (ser det som ett träningsmål)
© Luxembourg halvmara 3 maj (mål 1:35)
(B) Stockholm marathon 31 maj (mål 3:30)
(B) Vätternrundan 13-14 juni (mål 9:00)
(A) Kalmar triathlon 2 augusti (mål 10:30)
© Lidingöloppet (mål 2:15)

Jag ska inte toppa formen till någon tävling, förutom Kalmar. All fokus ska ligga på 2 augusti. Blir det för mycket, eller tror du att kroppen pallar? Ska man kanske köra Ursvik 45km istället?

/Håkan (http://hem.bredband.net/triathlon/)

TriathlonLarsson Skrev:Du brukar ju också planera rätt långt fram... Vad tror du om nästa års tävlingsupplägg (prioritet inom parentes):

© Ursviks Ultra 75km 1 april (ser det som ett träningsmål)
© Luxembourg halvmara 3 maj (mål 1:35)
(B) Stockholm marathon 31 maj (mål 3:30)
(B) Vätternrundan 13-14 juni (mål 9:00)
(A) Kalmar triathlon 2 augusti (mål 10:30)
© Lidingöloppet (mål 2:15)

Jag ska inte toppa formen till någon tävling, förutom Kalmar. All fokus ska ligga på 2 augusti. Blir det för mycket, eller tror du att kroppen pallar? Ska man kanske köra Ursvik 45km istället?

/Håkan (http://hem.bredband.net/triathlon/)

Tjena Larsson! Det där ser ju såklart övermänskligt ut, men jag har ju läst din blogg så... Kör så det ryker!! Funderar på kombinationen SM/Vättern, jag har hört att det brukar vara svårt att få till båda på ett bra sätt. Nästa år är det ju i.o.f.s. två veckor emellan för ovanlighetens skull. Hur har du tänkt göra, ska du träna för Kalmar och beta av dem på vägen?

Har själv funderat på den dubbeln, i mina yraste feberdrömmar. Tack vare att det är två veckor emellan kan det kanske gå, fast marathon är ändå P1. Vad säger du Ironwoman?

Kalle Löpare Skrev:Har själv funderat på den dubbeln, i mina yraste feberdrömmar. Tack vare att det är två veckor emellan kan det kanske gå, fast marathon är ändå P1. Vad säger du Ironwoman?

+1

Förutsatt att jag hunnit komma igång med cykelträningen så pass att jag överhuvudtaget är redo för en Vätternrunda dvs ;)

Grattis!! Du verkar ha lyckats med ditt mål, och dessutom varit på håret att gå ikapp mamma också. Hur mådde benen? Har återhämtningen gått bra?

Edit: Återhämtningen från IM alltså...

(Det här inlägget ändrades senast: 2007-08-19 08:10 av Stina83.)

Hittade till din nya tråd. Intressant träningsupplägg. Förstår dock inte varför det skall vara så viktigt att springa utan strumpor??
Men det som intresserar mig är användning av intervallträning. Körde själv senaste säsong nästan enbart intervall i löpning och simning. Cykling är jag för usel i, men tänkte börja så småningom. Kör alltså löppass på typ 15 km, helt uppdelat i 6 * 600, 5 * 50, 10 * 400 osv. Funderar på att helt köra intervall, men har inte hittat andra som kör på samma sätt. Hur anvädner du intervallträning? Ja just nu "vilar" jag genom att enbart köra tempo typ i fredags 18 km löpning nonstop, medelpuls 149.

Japp, jag "betar" av dem på vägen. Alla lopp (inkl. SM och Vättern) ses som träningspass/träningssporrar. Jag kan lika gärna skippa dem om jag inte är i form (eller bryta om jag känner av skavanker under loppet :-). Samtidigt gillar jag att ha tävlingar i min träningsplanering. Jag utgår från dem, när jag lägger upp min periodiserade träning.

Ska Ironwoman köra Ursvik? MachineGun ska väl springa 45:an?

/Larsson

Kalle Löpare Skrev:Hur har du tänkt göra, ska du träna för Kalmar och beta av dem på vägen?

TriathlonLarsson Skrev:Ska Ironwoman köra Ursvik? MachineGun ska väl springa 45:an?

Det är tur att du hela tiden påminner om detta, så att jag inte kan dra mig ur ;)

TriathlonLarsson Skrev:Du brukar ju också planera rätt långt fram... Vad tror du om nästa års tävlingsupplägg (prioritet inom parentes):

© Ursviks Ultra 75km 1 april (ser det som ett träningsmål)
© Luxembourg halvmara 3 maj (mål 1:35)
(B) Stockholm marathon 31 maj (mål 3:30)
(B) Vätternrundan 13-14 juni (mål 9:00)
(A) Kalmar triathlon 2 augusti (mål 10:30)
© Lidingöloppet (mål 2:15)

Jag ska inte toppa formen till någon tävling, förutom Kalmar. All fokus ska ligga på 2 augusti. Blir det för mycket, eller tror du att kroppen pallar? Ska man kanske köra Ursvik 45km istället?

/Håkan (http://hem.bredband.net/triathlon/)

Om man ser på dina tider från Kalmar kan man konstatera att du skulle kunna plocka rätt mycket på löpningen, minst en halvtimme, därför är en träningsprioritet på lite längre löppass/tävlingar att föredra. Hur mycket UU sliter vet jag inte än för jag har ingen erfarenhet av längre distanser än maror. Den erfarenhet jag har är att jag sprang Budapest marathon, magen kraschade vid 25 km och jag gick/joggade till mål, sedan provade jag Växjö maran 13 dagar senare, började göra ont efter 10, kom hyfsat bra till 30. Fast då var jag rätt bra löptränad, var sjuk mellan marorna och tränade bara ett kort pass. Samtidigt så provade pappa att springa 37 km i ultratempo och han sa att det var mycket enklare än 37 km i maratempo (vilket han aldrig klarat). Skulle jag gissa tror jag du får svårt att genomföra både UU och sedan Luxembourg halvmara på en tid. Till Stockholm marathon borde du vara hyfsat återhämtad. Dessutom så är inte ditt problem att du springer för långsamt. Det borde gå att satsa på löptävlingsprogrammet, sedan efter hand justera och kanske bara jogga igenom Luxembourg halvmara om du inte skulle vara återhämtad. Du satsar också högt på vättern och Kalmar, finns nog en chans, men det kräver bra flyt i träningen.

Kalle Löpare Skrev:Tjena Larsson! Det där ser ju såklart övermänskligt ut, men jag har ju läst din blogg så... Kör så det ryker!! Funderar på kombinationen SM/Vättern, jag har hört att det brukar vara svårt att få till båda på ett bra sätt. Nästa år är det ju i.o.f.s. två veckor emellan för ovanlighetens skull. Hur har du tänkt göra, ska du träna för Kalmar och beta av dem på vägen?

Har själv funderat på den dubbeln, i mina yraste feberdrömmar. Tack vare att det är två veckor emellan kan det kanske gå, fast marathon är ändå P1. Vad säger du Ironwoman?

Fanns de som körde båda loppen iår, då skiljde det en vecka...

Jag tror inte det är några större problem om man är bra grundtränad. Jag brukar sitta på cykeln dagen efter en mara eller vasalopp och köra återhämtningsträning och det går bra. Dessutom är det andra muskler som får jobba. TriathlonLarsson tror jag inte kommer ha några problem, han är bra tränad. Kalle Löpare har jag sämre koll på, genomföra är säkert inga problem, troligen kommer inte heller vättern att gå långsammare än utan stockholm innan, liten risk att få kämpa lite extra på vättern finns. Största risken är nog att bli ansedd som ännu knäppare av omgivningen.