Spice försök till ett proffsliv

Ljuvligt skrev:

spicegirl_17 skrev:

...Har tänkt länge på att åka till hallen och sitta plugga där om dagarna men problemet blir med mat då, finns ingen bra mat där.

Hey spice=), jag fortsätter att kika in här hos dig och försöker hålla mig lite uppdaterad om hur det går.

Ett tips är att du sätter dig på ett bibliotek i närheten av dig eller klubben och tycker dina föräldrar inte att det är okej, kan du alltid säga att det är så man gör vid universitetsstudier och att du gärna använder dig av den metoden för att du blir mer motiverat eller liknande. Då får du mer utrymme i dina studier och dina föräldrar får inte samma chans att överblicka vad du gör och inte gör. Du bryter dig loss lite mer hemifrån och får mer ansvar, vilket jag tror att du behöver göra. Men självklart förstår jag att det är svårt. Som någon skrev kan du alltid ta med dig matlådor eller har du möjlighet att fixa något på klubben?

=)

Hej, jag har tänkt den tanken, men jag tränar så mycket så det blir bara stressigt för mig att gå till ett bibliotek. Men en bra tanke! Fast jag kan ju göra de dagarna när jag har tränat klart absolut. Dock så är ju inte mina föräldrar här på dagarna hemma då är det ok, utan de kommer ju hem vid middagstid och biblioteket har inte öppet så länge ju.

Nej, det mesta är bara godsaker och ingen riktig mat.

Tuff dag idag, med ett morgonpass 7.40-9.00 Därefter ett lätt cykelpass och sedan ett till pass 11-13. Fortfarande ganska tung men borde inte vara konstigt. Vet ej om min tunghet har att göra med att jag har gått upp 2kg =(
Ska vila resten av dagen och försöka ta ett litet bad , härligt =)

Det verkar som att min dåliga självkänsla är från följande: mina föräldrar låter min inte bestämma något alls- jag kan inte bestämma själv och därför blir de att de bestämmer åt mig till slut. Jag har inga egna åsikter och jag vet knappt vem jag är då. Känns bättre till och från då jag börjar förstå problemet. Jag jobbar med det, och inte mot det lika mycket nu =)

Välkommen till skåne! Där kan man stanna i år, bara så du vet. Lätt att fastna. ;-)

Tror ni att om man lever i en dålig miljö (dvs negativ) att man dras med och blir själv irriterad jämfört om man har en annan miljö. Blir lättretad, otrevlig pga av personerna i fråga har en negativ stämning ?

spicegirl_17 skrev:

Tror ni att om man lever i en dålig miljö (dvs negativ) att man dras med och blir själv irriterad jämfört om man har en annan miljö. Blir lättretad, otrevlig pga av personerna i fråga har en negativ stämning ?

Självklart. Det är därför man inte ska omge sig av människor som tar ens energi, utan man ska göra tvärtom precis som Henkeeeeeee skriver.

Precis som de övriga har svarat så stämmer det. Det är ingen skillnad från det dagliga livet och träning. Har man folk som arbetar hårt runt omkring sig så har man lättare att arbeta hårdare på jobbet. Kanske ditt miljöombyte i skåne kan ge lite energiboost.

spicegirl_17 skrev:

ja, jag tror som ni säger, att det kan absolut göra skillnad. På träningen är jag som vanligt, glad (oftast =P)  , trevlig , ödmjuk osv..  Men hemma kan man säga jag är otrevlig, har lite otrevlig ton. Dock skriker jag inte utan är allmänt sur bara. Blir lätt sur.  Sedan släpper det helt när jag är någon annastans utan mina föräldrar. Blir inte alls sur eller liknande.

Låter jobbigt. Tror att helgen kan göra dig gott. Kanske får så pass mycket energi för att inte blir lättretad när du kommer hem.

haha låter precis som mig. Är också mkt gnälligare och oftast arg hemma( eller var det innan).
Jag och min kära mor bråkade rätt ofta, men nu när jag börjat jobba osv, man ses mindre och en del saker har blivit bättre så nu är det nästan aldrig problem längre :)

Gäller nog först och främst att komma underfund med vad det är som gör dig på dålig humör hemma. Och sen antingen bearbeta det om det går, eller på nått sätt gå runt det :)

sorry lite OT men är det någon som vet vad låten heter som går: " they call me ..(något)  I swing like a box. Har googlat men är omöjligt =(

Senast redigerat av spicegirl_17 (2008-10-16 17:03)

Det verkar som att min dåliga självkänsla är från följande: mina föräldrar låter min inte bestämma något alls- jag kan inte bestämma själv och därför blir de att de bestämmer åt mig till slut. Jag har inga egna åsikter och jag vet knappt vem jag är då. Känns bättre till och från då jag börjar förstå problemet. Jag jobbar med det, och inte mot det lika mycket nu =)

Grejen är det att har styrt mig och styr mig så mycket så att jag inte får tänka det jag kan. Jag får inte tro det jag tror.

Jag vill inte låta pessimistisk eller framana en känsla av hopplöshet inom Dig eller så men egentligen så är ingen direkt "fri" då vi konstant befinner oss i ett stadie av re-aktion, ingen skapar något nytt i vare sig tanke som handling. Det finns alltid en händelse innan våran egen som aktiverar vårat uttryck och jag säger inte detta för att göra Dig nerstämd utan snarare för att vi som människor delar detta öde tillsammans, Du är inte ensam så att säga. Förhoppningsvis kanske detta kan glädja Dig då vi alla relaterar till samma, ursprungliga ämne. Du är inte ensam, tillsammans kan vi skapa ett stöd för varandra! =)

Jag förstår, ingen fara! =) Detta vad min psykolog sa till mig..

Det här känner jag igen mig i men i min situation så fann jag att det var jag själv som skapade den negativa miljön främst genom att jag som enskild person ville något som blott gynnade mig själv istället för att dela glädjen med andra. Hur som helst så tror jag att Du har rätt, behandla andra så som Du själv vill bli behandlad är ett liknande exempel som stödjer Ditt påstående. Men min egentliga fråga till detta är om Du och Din psykolog har börjat prata om någon metod eller lösning till detta problem ännu? =)

Vi har nu konstaterat att min dåliga självkänsla har att göra att mina föräldrar inte låter mig tänka som jag vill. De trycker ner mig mycket och de kontrollerar mig. Vi pratar om pappas barndom då han hade en ganska känslokall mamma skulle jag tro. Han har sagt att farmor inte visade känslor - eller rättare sagt inte försökte visa känslor. Där kan han ha fått det ifrån. Och det känns så skönt att veta att det inte är jag som har krånglat till det i huvudet så mycket, utan att det faktiskt inte är bara jag själv som är inblandad utan mina föräldrar med. Har alltid trott att det är mig det är själv på. jag jag jag.. Men nu ser jag att mina föräldrar inte är så perfekta och att jag knappt känner dom.

Vi har inte börjat prata om hur vi ska lösa det men jag tror att nyckeln ligger ganska mycket i att försöka att frigöra sig mer och mer så dom ser att jag klarar mig själv och att jag är en "vuxen" individ med egna tankar. OCh dessutom att försöka få en bättre kontakt med dom. Men samtidigt är det något inom mig som säger att jag inte vill ha mer kontakt med dom. Ibland undrar jag tom om jag älskar dom- vilket är självklart någonstans långt inne. Men de på klubben som jag pratar med , speciellt min coach och en annan känner jag att jag gillar på ett mycket självklarare sätt och att jag verkligen bryr mig om dom! (usch det låter jättedåligt från min sida, hoppas du förstår)

Ha det så trevligt i Skåne under helgen, hoppas att det blir roligt! =)

tack snälla =)

http://www.youtube.com/watch?v=bqC5M9BDwWg ? :p

Degpekka skrev:

http://www.youtube.com/watch?v=bqC5M9BDwWg ? :p

haha tack men det var inte den =P

spicegirl_17 skrev:

Vi har inte börjat prata om hur vi ska lösa det men jag tror att nyckeln ligger ganska mycket i att försöka att frigöra sig mer och mer så dom ser att jag klarar mig själv och att jag är en "vuxen" individ med egna tankar. OCh dessutom att försöka få en bättre kontakt med dom. Men samtidigt är det något inom mig som säger att jag inte vill ha mer kontakt med dom. Ibland undrar jag tom om jag älskar dom- vilket är självklart någonstans långt inne. Men de på klubben som jag pratar med , speciellt min coach och en annan känner jag att jag gillar på ett mycket självklarare sätt och att jag verkligen bryr mig om dom! (usch det låter jättedåligt från min sida, hoppas du förstår)

Nej, jag förstår vad Du menar så oroa Dig inte över det. Det är förståeligt att Du inte vill försöka komma närmare något som gör Dig ledsen men det behöver Du inte göra för att öka Din förståelse för Dina föräldrar tror jag, det handlar snarare om att konstant byta perspektiv till det man betraktar. Ibland måste man vara väldigt nära och ibland måste man vara väldigt långt bort för att få en bra uppfattning om något och jag tror att det är så Du kan försöka hantera detta problem. :)

P.S. Jag tycker att Din rygg ser bra ut, absolut inte tjock vid nedre ryggen utan det verkar vara mer av en inbuktning där. Sedan är ju Din "Teres major" lika utvecklad som vanligt. =)

Mvh