Steph tränar inför egen Ironmantävling

Jag hade cirka 58:30 på 3000 meter nån gång strax före Kalmar.

steph skrev:

ok, man missa detaljer ibland. Och det var kanske efter vår lilla utmaning. Men grattis så här i efterhand. Ypperliga framsteg jfr med att du "nästan dog" när du simmade typ 200 på sensommaren ifjol!

Ja jag är lite stolt över min simmarframsteg. Det var den grenen som gjorde att jag var rädd för triathlon, men kommer man bara över andingsproblemen i frisim så är det ju riktigt kul.

Idag blev det nytt Millnnierekord på 20000 meter. Nu under 1:52.
Känner inget av 50K, men blev ändå nästan förvånad öve ratt det inte blev bättre. Men å andra sidan så körde jag ju naturligtvis inte hela batteriet med kosttillskott på en vanlig träning. Och då jag dessutom sade jag åt Frun när jag for ut: Jag kör som det känns och känns det bra så far jag!

Såg i lokalbladet att Holmén inte kommer att köra någon mara nästa år utan koncentrera sig på att föröka ta persionligt rekord på 5.000 m o 10.000 m. Sen kommer han att satsa på 2010 o VM i Barcelona om jag minns rätt. Det tycks ligga i tiden att gå på kortare sträckor för att öka snabbheten. Undras om han kikat på min blogg??!!

Testade fotbojorna igen. 16 km. Var lika trött i benen som effter maran. Någ ger de lite motstånd i alla fall. Första 10 går nu rätt bra. Men det är baksidan på låden som blir ömma. Såpass att jag t.o.m. kommer ihåg att stretcha, vilket jag inte ens kom ihåg efter IM... Nästa gång blir det kanske 18 km.

Jag såg intervjun. Måste säga att jag gillade den filosofin.

Nu börjar jag förstå allt lite mer. Kollade in resultaten i helgens lokala marathon med över 200 deltagare.
Har nämligen gjort en preliminär treårsplan som skulle utmynna i att jag även igen skulle delta i andras tävlingar, men först när farten börjar bli lite bättre. Hade satt ett mål att komma på pallplats i åldersgruppern då- lokalt naturligtvis.
Men nu hittade jag fyra lokala herrar i fyra olika klasser! Som jag sade idag åt simlaget: Det var ju likt för-b-nat mycket svårare att bli mästare på IM eftersom man ju då utöver maran hamnade på simning o cykling (och värme). I maran fanns visserligen en i min åldersklass, men om jag ser till tiden jag hade nyligen så hade jag besegrat honom och faktiskt kommit imål som nr 3 (lokalt) av alla herrar!
Allstå: Att ingen till slut ställde upp i vare sig triathlon eller IM blir ju begripligare när nästan ingen ställer upp på bara-mara.
När det är Sthlm-mara däremot så är det oftast drygt dussinet med.
Måste kanske tidigarelägga extern-mara come backen. Ett mästerskap är alltid ett mästerskap. Börjar gilla dem nu!

Det var två damer också. Men det komiska var att killen som var med i allmänna klassen vann hela klassen och mästerskapet. Damen som var med vann även hon damklassen. 39 år och premiär på maran! Så man kan säga att vi har en liten topp, men ingen bredd - på hemmaplan. Jo, killen som vann allänna klassen var faktiskt i Uppsala när IW sprang 50K och gjorde då 100K under 10h. Blev trea där om jag minns rätt. Så han är en helt hygglig långskubbare!
Å andra sidan så har ju en stadsdel i sthlm mer folk än vi har på hela kobben!

Råkade komma över en bok om träningen bakom Lasse Viren och Pekka Vasala. Våra hjältar som tog två OS-guld inom en halvtimme.
Det var ju då LDS-metoderna blev omtalade. Som jag misstänkte så var det ett sätt att öka volymen - inte huvudträningsmetoden. Mer än hälften var nog intervaller o tempo i olika former.
Under säsongen 71-72 så tränade Vasala 126,8 km/vecka. Mindre äv vad jag skulle ha gissat på. Han körde fyra veckor på 120-180 och sen tog han en "vilovecka" med 100-40 km. Ju hårdare han körde, desto mindre körde han under mellanveckorna.
Enligt författaren så kör man numera en allt större andel intervall/tempo, men ökar inte totalvolymen.
Räknade ut att om han körde ex 3 min/km så tog löpningen 6:18/vecka. Sen blev det ju pasuer i intervallerna så träningstiden bör ha legat kring 8-9 timmar per vecka.
Boken har även olika träningscheman för 4 - 6 dar i veckan. Schemat för 4 dar anses enbart vara lämpat för marathonare, mendan 5-6 dar även kan köras av medeldistansare. Man kan enligt boken köra 100km i veckan i fyra pass.
Kanske min ide om få men långa pass inte är helt fel ändå?
Sen har jag ju redan tidigare noterat att marathonare och medeldistansare tränar väldigt likartat. Om en Ironmannare skulle träna som en marathonare, så betyder det ju även att man tränar som en medldistansare dvs med fyra pass i veckan skulle två vara "lätta" (60-90 sek under tröskelpuls) och ett intervall och ett tempo.

Tryman skrev:

Tror inte dina tankar om långdistans är helt fel. Dock tror jag man måste bygga upp en snabbhet innan man "bygger på sig" längre distanser på träning om man ska bli riktigt snabb.

Borde det inte vara tvärtom? Först distans så kroppen byggs upp för att klara hårdare påfrestningar sen snabbhet? Skaderisken ökar ju avsevärt med snabbhetträning. Inom cykelsporten har vi traditionellt alltid kört mycket distans innan man kör hårda fartpass på våren. De gamla sovjeterna hade till och med ett minimum på 200-250 mil innan intervaller kördes.

Lydiard, som ju mest är kända för att vara mannen bakom träningsideerna för Viren-Vasala och mannen som introducerade LSD-träningen säger själv att konditionen ökar snabbast genom jämn, hård träning - dock aldrig över anaerob nivå.
Inte heller intervallträningen skall ske på anaerob nivå, förutom ultra korta pass typ 30-50 meter, där man inte hinner samla på sig mjölksyra.
Sen är det ju en annan sak för oss som inte vill bli guldmedaljörer utan bara få en pokal/t-skjorta på "enklaste och skojigatse" sättet. Då talar nog ingenting emot vägen att först köra långa, tempopass och sedan varva in intervall OCH om man vill gå upp i 6+ timmar så kan man öka volymen med LSD.
Det jag tyckte var intressant var den oväntat stora variationen i volym, som Vasala hade våren innan OS-guldet. I februari körde han fyra veckor mot 190 km/vecka för att sen gå ner i två veckor kring 40km.
Sen var det även intressesant att läsa om hur de toppade formen. (Speciellt för mig, som inte riktigt har nån ide om det)
Man kan lugt säga att "halvera träningen veckorna innan" + "gör sen hur tusan som helst" och sen kan man kolla om det liknar Vasala, Viren, Väätainen  eller någon av de andra vinnarna - så olika metoder hade de. Allmänt hette det bara "att de försökte hitat något som passsade dem".

steph skrev:

Lydiard, som ju mest är kända för att vara mannen bakom träningsideerna för Viren-Vasala och mannen som introducerade LSD-träningen säger själv att konditionen ökar snabbast genom jämn, hård träning - dock aldrig över anaerob nivå.
Inte heller intervallträningen skall ske på anaerob nivå, förutom ultra korta pass typ 30-50 meter, där man inte hinner samla på sig mjölksyra.

Sen är det ju en annan sak för oss som inte vill bli guldmedaljörer utan bara få en pokal/t-skjorta på "enklaste och skojigatse" sättet. Då talar nog ingenting emot vägen att först köra långa, tempopass och sedan varva in intervall OCH om man vill gå upp i 6+ timmar så kan man öka volymen med LSD.

Allmänt hette det bara "att de försökte hitat något som passade dem".

Att öka konditionen är en sak, att sedan öka styrkan kan man behöva intervaller i anaerob nivå. Sen är det som du säger att alla tränar ju inte för att bli världsmästare utan många tränar för eget välbefinnande och då är inte anaerob träning lika viktigt. Där passar även det som du skrev om toppningen "att försöka hitta något som passar en själv"