Kalle tränar för Triathlon

Way to go Kalle! Jag tror att du har grundat din träning till LL nu ändå och det är trots allt många som varvar ner tre veckor innan ett långlopp.

Har du kört några backar? Jag bodde i Danmark det året jag sprang LL och hade inte ens nosat på en backe. Drog på som fasen i starten, blev chockad över hur fort jag sprungit när det gått 20 km och sen tvärdog jag i Aborrebacken och fick hasa fram sista 5.

Du har exakt samma tidsmål som jag.

Ironwoman: Jo, jag vet, jag såg när ni debatterade LL efter Kalmar... Men jag var bara tvungen att skriva upp tiden i ren ilska över att inte ens få försöka i år. :(  Sen får målet ligga där som en stående punkt tills jag klarar det.

Endag: Danmark, vaddå, finns det inte en kulle på Jylland som är på gott och väl 50 m?? :)  Det måste ha varit tufft att komma till Lidingöloppet! Har tränat en del backar, men är inte nöjd, borde fått in mer distans och mer långpass i terräng. Fast målet från början var att komma runt, så jag borde kanske inte vara så missnöjd. Hade en paus i löpning under våren, fram till mitten av juni, så jag hade inte så jättelång tid på mig heller. Det är bara synd på rekordet som jag skulle ha slagit LÄTT! Ja, du förstår situationen: Matadoren får inte visa hur tapper han är!! <bööööl snyft snyft>

Flaskan: Nä, jag tänker inte skriva vad 150 W motsvarar i tid, för jag har sett vad du ligger och tokkör på. :) 
Eller Ok då, men OBSERVERA MATCHVIKTEN: 58 KG!!!!! 150 w motsvarar 2:14/500 m. Som sagt, 58 kg, det är flugvikt inom boxningen.

Kalle Löpare skrev:

Flaskan: Nä, jag tänker inte skriva vad 150 W motsvarar i tid, för jag har sett vad du ligger och tokkör på. :) 
Eller Ok då, men OBSERVERA MATCHVIKTEN: 58 KG!!!!! 150 w motsvarar 2:14/500 m. Som sagt, 58 kg, det är flugvikt inom boxningen.

Vikten har enorm betydelse vid rodd. Tror nog att 2:14 är riktigt snabbt om man väger 58kg. Har ju till och med viktklasser i tävlingar. Inte lika många som i boxning men i varje fall. Man borde ha viktklasser i löpning med så vi som är lite tyngre har en chans.

Endag: Tack för tips och uppmuntran. :)  Du kanske har rätt, går det bara att jogga hela vägen ska väl personbästat ligga inom räckhåll. Men som sagt, knät bestämmer...

Machine Gun: Har inte provat massage, låter intressant. Det som har hjälpt hittills är ett program jag fått av en sjukgymnast, felet är väl att jag har kört lite väl hårda pass på slutet. Ska ta det lugnt fram till LL, sen ska jag börja bygga distans långsamt igen.

Var och tränade idag, lite småsur, men jag körde 45 min cykel på gymmet, kändes jättebra! Var väl inte så hårt tempo, men jag svettades iaf floder. Var alldeles blöt efteråt och nöjd med cyklingen så jag struntade i att lyfta några vikter. Knät kändes bättre efter cyklingen, nu kan jag gå nerför trappor igen utan att känna någonting.

Spinning på onsdag, lätt löpning på torsdag, gym på fredag, simning + cykling till helgen. Ska nog gå bra det här. :)

Löparknä uppkommer ju pga att musklerna runt itb-senan är stela och sliter i senan som gör att det blir friktion vid senfästet vid knät och det kan orsaka inflammationer och göra ont. Löser man upp knutar osv i kringliggande muskler, så släpper spänningen i själva senan och friktionen minskar. Jag tycker absolut att du ska testa.

Bor du i Stockholm så vet jag precis vem du ska vända dig till. Annars rekommenderar jag att du kollar runt och ser om det finns någon massör där du bor som jobbar med djupmassage, helst specifikt idrottsmassage.

Endag, jag vet precis, det där är skitsvårt att få till. Men prova ett alternativ, som funkar för mig, det är samma ställning, fast du står med fötterna axelbrett isär, och främre foten betydligt längre fram (och bakre foten motsvarande mycket bak). Så stödjer du dig med ena handen på ett bord, ungefär som hon gör. Tryck ner motsatt höft ordentligt, då känns det i utsidan av höften. Hoppas att du förstår???

Stretchövningar kan inte lösa upp muskelknutar, men det är bra i förebyggande syfte och för att inte få tillbaka eländet lika snabbt. Just den där stretchen är lite knepig att få till, men väldigt bra när man väl får till den.

Hade en planerad vilodag igår, på förmiddagen var jag på Gastroskopi-undersökning nummer 2! Usch, men det gick ändå bättre än första gången, och troligen behöver jag inte göra några fler. Skönt! När spänningen hade släppt efter det, blev jag att känna mig trött och småkrasslig, och på kvällen hade vi körövning som det gick dåligt på, lite ont i halsen. Sov 9 timmar i natt och det känns lite bättre nu. Något är fel, det är någonting i kroppen och nu ska jag vila tills den här skiten går över. Som ni märker är jag inne i en riktigt dålig period just nu, och nu får allting vänta tills kroppen är frisk igen...

Summering av den här skitveckan. :(

Vecka 37

Mån: Cykel på gym, 45 min.
Tis: -
Ons: sjuk
Tor: sjuk
Fre: Gym - rodd, 30 min, styrka 50 min.
Lör: Löpning, 7 km, 40 min.
Sön: -

Summa: 2 timmar 45 min.

Jaha, det här veckan får räknas som en ren vilovecka. Kombinationen av känningar i knät + förkylning tog knäcken på mig, humöret var i riktigt bottenläge i mitten av veckan. De två positiva sakerna var fredagens pass och lördagens löpning, som faktiskt inte kändes någonting i knät. Hade nog lätt kunnat springa ett varv till, men ville inte riskera. Nu får löpningen vänta i två veckor, det känns mer hoppfullt nu inför Lidingö. Borde kunna springa utan problem fram till 20 km, sen får jag gå resten.

Idag skulle jag egentligen simma, men jag var inte alls på humör. Sen fick jag veta att en jobbarkompis och hans fru varit med om en otäck trafikolycka. De ligger på sjukhus nu, men de verkar ha klarat sig hyfsat bra ändå. Usch! All motivation försvann, helt omöjligt att träna. Hoppas det inte var så allvarligt.

Ja, träningen går sådär, men det är på rätt väg. Den mentala formen är på väg uppåt trots allt, och det är skitviktigt, annars blir det bara skräp med träningen. Det var allt för idag.

Kalle Löpare skrev:

Ja, träningen går sådär, men det är på rätt väg. Den mentala formen är på väg uppåt trots allt, och det är skitviktigt, annars blir det bara skräp med träningen. Det var allt för idag.

+1 på den. Har också en skitvecka bakom mig och en skitvecka framför mig. Riktigt skitsjuk, alltså. Men det är ofta bra för psyket, när man väl börjar pigga på sig.

Endag skrev:

Hur går knät?

Knät känns faktiskt oväntat bra, efter det korta passet i lördags gick jag upp och ned för samma backe där jag gav mig själv diagnosen löparknä en vecka tidigare. Kändes ingenting! Kan till och med springa nerför trappor. :)  Fast lite nervöst är det inför LL, vill så gärna kunna springa hela distansen. Håller precis på att försöka boka en massagetid enligt M-guns tips.

Hur går det själv, har det blivit bättre? Hoppas det bara var ett tillfälligt skrämselskott efter din tuffa träningsvecka. Som du förstår kan jag inte ge några tips annat än att ta det försiktigt. Men min sympati har du. :)

Tack för gratulationen! Jag är inte jättenöjd med loppet, men lite lagom nöjd! :) Så här i efterhand är det lätt att dra slutsatsen att jag borde sprungit betydligt mer på hårt underlag. Jag tänkte på det i början av säsongen men sedan vågade jag inte eftersom jag redan hade knäproblem, och sen glömde jag helt enkelt bort det där med underlaget (!).

Bra tips det där med att blanda in asfaltslöpning i passen lite i taget, får helt klart börja göra det till våren! Alla vana löpare jag pratat med har varit helt förskräckta över att så stor del av loppet gick på ojämnt gatsten, skönt att jag inte är den enda som tycker det är tungt att springa på! Att det var halt gjorde det ju inte heller lättare...

Lycka till på ditt lopp!!! Jag var himla nervös för mitt knä innan mitt lopp, var väl i stort sett säker på att det skulle göra ont och undrade bara HUR ont. Och så visade sig att jag inte kände något alls!!! Så tänk positivt, och fokusera på att ditt knä funkar bra nu!

En träningsdagbok utan träning.... Nåja, några intressanta saker jag måste skriva ner.

Torsdag 20/9

En historisk dag! Efter att ha sökt genom flera internetbutiker och ringt flera affärer utan framgång - jag bor i Ö-vik, så tjena - lyckades jag till slut hitta en butik i Umeå som hade de gäckande pedalklossarna, som var det enda som fattades till cykelutrustningen. Fick lov att anlita en kollega som hade ett ärende till Umeå, som fick åka till butiken och hämta dom. Så, torsdag kväll kunde jag då, med en viss andakt, skruva på de nya pedalklossarna på nyskorna, klicka fast dem i nypedalerna på nycykeln (lite norrländska, passade bra nu). Sen iväg på en liten provrunda, ca 10 min runt området. Fantastiskt, vilket tryck!!!

...fast jag är egentligen sjuk, så det blev en kort runda.

Fredag 21/9

Tog mig till slut i kragen och lyckades hitta en massör, som håller på bl.a. med idrottsmassage. Hon sa innan att "det här kommer att göra ont", och det hade hon ju utan tvivel rätt i ***pain unspeakable***. Men ändå skönt på nåt masochistiskt vis. Båda vaderna hade x antal knutor i sig, och även utsidan av benen under och över knät. Och medans hon ändå höll på, passade hon på att hitta några här och där på fram- och baksida lår, rumpa, och jag minns inte allt. AAAAJJJJJ!!!!!

Kort sagt, det var nog välbehövligt. Tack Machine Gun för tips!! Nu känns benen viga och mörbultade. Får se hur dom känns imorgon. :-)