Kalle tränar för Triathlon

Kalle, hur känner man igen dig i Kalmar? Vi ses ju på informationsmötet och sen ska du väl heja på Tryman näör han tävlar? Men jag kan ju inte glida runt och fråga alla som ser ettriga ut om de heter Kalle Löpare.

Du kanske kan ha en röd ros i handen :)

Senast redigerat av Endag (2008-07-29 23:22)

Och just, dagens pass:

Simning, 3 km, i Gullvik havsbad. 66 min, HR 151. Hade bara tänkt simma 1 km först, men what the hell tänkte jag och fortsatte till landmärket för 1,5 km. Det var rätt skapligt med vågor, lite svårt på vägen ut, men perfekt på vägen hem!

Får räknas som sista passet innan Kalmar, ev. kanske man joggar några km på torsdag. Så, nu tänkte jag sätta igång att packa för Kalmar + två veckors semester. Har förskjutit dygnsrytmen på det mest slashasiga sätt eftersom det är semester, så det blir inga problem. Imorgon börjar jag färden söderut!

haha, u got mail också, vi mejlade nog samtidigt...

Jag tror också mycket på långa pass inför IM, kanske längre än de flesta andra. Men slutresultatet blev ju att jag på andra milen på IM-maran hade 2 sek långsammare än jag igår hade på andra 5000 när jag körde 2 * 5000 m. Det betyder att jag blir lika uttröttad av 5000 meter som 3,8+180+10!
Vintern var ju ett problem för dig, men du har kört jättevckor efter det och i din ålder går det att komma igen mycket snabbare. När jag gjorde min premiär så startade jag träningen i februari och det gick ju vägen. Räknade ut från din hemsida att du är nu samma årgång som jag var då, bara född lite tidigare på året. Så kör jämnt och ta mitt pers nu!
Lycka till!!

steph skrev:

Räknade ut från din hemsida att du är nu samma årgång som jag var då, bara född lite tidigare på året. Så kör jämnt och ta mitt pers nu!
Lycka till!!

Då kan det inte gå fel, bara räkna åren tills du blir mästare =)

Jepp. Du är gammal som gatan!

Endag skrev:

Är jag äldste IM-debutant här alltså? Fyller 34 dagen före startskott.
edit: 34 är det ju visst bara..

Kanske man ska ha som mål att slå =) IM-debut vid 50

Endag skrev:

gammal är äldst...

So the say

Vänta nu IP är väl debutant föresten!?

Har hjälten kommit hem igen? Vi väntar ivrigt på romanen. Du hade det jobbigt mot slutet, men då smakar ju segern desto sötare!

För alla som undrar var Kalle tagit vägen så kan jag meddela att han njuter av sin IM-triumf på rumänsk mark. Igår var han på väg till greve Draculas slott, förmodligen till segerbankett.

KALMAR TRIATHLON 2:A AUGUSTI 2008

Kom fram till Kalmar på torsdag kväll/natt, så hela fredagen gick åt till att träffa folk och förbereda. Bodde med de andra från Stöcke Triathlon Järnet, från Umeå, klubben som jag tillhör men inte tränar med. De var 6-7 stycken som skulle köra Kalmar, alla var betydligt bättre än jag, så det var ett perfekt tillfälle att få träningstips! Senare på dagen mötte jag upp med IW, Triathlon Larsson och Endag, sen kom Tryman dit också. Riktigt skoj att träffa Hälsofolket IRL! Vi satt och tittade på sprinten, då Tryman sprang in bara 10 minuter eller nåt sånt efter Colting, som dominerade tävlingen. Strongt Tryman!

Ok, själva tävlingsdagen: Revelj 04.45, en rejäl portion gröt, sen cyklade vi iväg till starten. Tio minuter i sju stod jag med våtdräkt och allting klart och inväntade start. Ställde mig precis bakom tävlingsklassen för att komma i lagom snabbt sällskap. Starten gick, det var bara att be en bön och springa i. Det visade sig att jag hamnat helt rätt, de omkring mig höll precis samma tempo. Det var inte så farligt trångt heller, så det flöt på bra. Första varvet gick riktigt bra, kom upp på land efter 43 minuter, och då tänkte jag att simmar jag lika fort nästa varv så blir det 1:26, skitbra. Det borde gå, pulsen låg bra på mellan 150-160. Andra varvet var dock lite annorlunda, ganska glest med folk så jag simmade snett ett par gånger, och sen märkte jag flera gånger att jag tappade fokus och simmade långsamt, med puls på 140. Så igång igen, simma simma ett tag , tappa fokus igen, och sen höll det på sådär, tills man såg att man var nära mål. Uppe ur vattnet på 1:30, riktigt bra tänkte jag, för det var precis min måltid. Skönt att vara uppe på landbacken igen!

Tid simning, 1:30, snittpuls 151.

Ombyte till cykelkläder, ganska långsam växling, 6 min, och upp på cykeln, det hade jag längtat efter hela andra varvet på simningen. Så iväg och "hit the road". Cyklingen var på 3 varv à 60 km. Första varvet tog jag medvetet lugnt och försökte hålla pulsen på omkring 140. Jag måste ha simmat bättre än vad jag cyklade, för folk svischade förbi mig hela tiden. Skit samma. Det var viktigt att äta och dricka ordentligt, hade med mig sportdryck och 3 st energibar från Powerbar. Fast bara sportdryck funkade inte, vid vändningen slängde jag en av flaskorna och tog en flaska vatten istället. Det gick bättre. Snart började det regna, men det var så pass varmt så det var bara bra. Första varvet gick på 2:05, snabbare än jag trott. Andra varvet tryckte jag på lite extra, allt kändes bra. Frös ingenting fast regnet vräkte ner ibland. Varv 2 gick också på 2:05. Tredje varvet, nu började det bli jobbigt, speciellt på väg ut mot vändpunkten, då det var en svag motvind. Men då jag var på väg att få en bra tid på cyklingen, ville jag hålla farten hela vägen. Och det gick!

Cykeltid 6:17, en kvart snabbare än målfarten. Snittpuls var 145.

Fast nu blev det jobbigt, vid växlingen var jag rejält trött efter den ganska hårda cyklingen. Och nu hade man ett marathon framför sig, kändes inte helt ok. Satte mig ner på gräset och vilade och grubblade några minuter. Ännu långsammare växling, 9 min. Åt en banan, tog ett djupt andetag och började jogga. Efter någon km såg jag en tomte till höger, tog ett tag innan jag förstod vilken tomte det var och att Tryman mfl satt bredvid! Ganska snart efter det talade benen om att det inte blir fråga om någon snabb och lätt löpning. Snarare så lufsade man fram, ökade man tempot det minsta så skrek benen. Men ändå så gick första 14-km varvet bra, 1:32. Det var roligt också att möta Ted Ås som var på sitt sista varv, och alla andra elittriathleter som sprang på ordentligt. Lite senare mötte jag även några andra från Stöcke Triathlon, och sen såg jag först Triathlon-Larsson, som såg ut att ha ett fint löpsteg, senare också Ironwoman, som såg stark ut.

Andra varvet blev betydligt jobbigare, och magen började protestera mot all sportdryck. Det blev två WC-besök, hade tur som lyckades hitta dom i rätt tid. Då gick jag också över till bara vatten och Cola, sen hade jag med mig fyra geler. Vid vändpunkten tänkte jag "ok, bara hälften kvar" men det kändes som en ofattbart lång sträcka, och jag undrade hur länge jag skulle orka jogga. Då hade jag 2:30 på halvmaran, och för att klara under 13 timmar som var min drömgräns skulle jag behöva göra andra halvmaran på samma tid. Det var inte realistiskt, så en del av stressen släppte och jag tog längre gå-pauser vid kontrollerna. På slutet av andra varvet hörde jag någon som ropade "Bra Stina" och jag förstod att nu blir jag omsprungen. Ironwoman gled förbi, bra löpsteg men man såg att hon fick kämpa. Såg att hon var på väg mot en riktigt bra tid. Naturligtvis hade jag ingen chans att hänga med, jag hade bara ett tempo.

Början av tredje varvet var otroligt tungt, ett helt varv tänkte jag, hur ska det gå??? Samtidigt visste jag att jag kunde gå hela det varvet och ändå klara max-tiden, men jag ville springa för att det skulle ta slut nån gång. Ganska snart mötte jag Endag för första gången, och blev glad för jag hade undrat var han tagit vägen. Han var också på väg mot en bra tid. Vid ung. 30 km började höger knä göra ont, så jag började gå på en gång. Någon minuter senare provade jag att jogga igång igen och det gick faktiskt bra. Tur! Lufsade fram i knapp styrfart nu, och vändpunkten var så otroligt långt bort, kändes som flera mil. Men jag kom dit, vände och nu var det bara 7 mil, jag menar 7 km kvar. Jag fortsatte att springa mellan kontrollerna, men nu började det bli riktigt jobbigt! Alla omkring gick genom samma sak såg man, och alla uppmuntrade varandra, man hade en gemenskap i plågan. Med 2,5 km kvar var det sista kontrollen, och jag tänkte att nu ska jag inte stanna innan mål. Jag minns skylten med 1 km kvar, och hur lång den kilometern var... Men till slut, efter 5 timmar 33 min löpning, och 13 timmar 36 min totalt, så var jag I MÅL!!

Tid löpning då 5:33, snittpuls 133.

Simningen och cyklingen faktiskt över förväntan, löpningen kanske något långsammare, men jag tror inte det finns någonting som kan förbereda en inför en IM-mara innan man faktiskt står där. Det var heller inte så konstigt med tanke på att jag hade uppehåll i löpningen från november till slutet av februari! Så resultatet speglar träningen bra. Visst hade jag kunnat piska ner tiden några minuter, men inte var det mycket och det var det knappast värt. Desto bättre var det att kroppen höll för att "jogga" hela vägen, det kändes som en seger i sig. En annan seger var att komma i mål innan det blev mörkt.

Benen gjorde ont vid målgång, men annars kände jag mig glad och bra till mods. Så sent som i februari var det skitnära att jag gett upp allting, men som tur var så fortsatte jag och med tanke på det så är jättenöjd med loppet. Men ändå, redan dagen efter började man fundera "tänk om jag var i bättre form på löpningen, som på fornstora dar, vilken tid skulle man då kunna sikta mot". Nog är man sugen på att köra Kalmar även nästa år. Men det finns vissa saker privat, jobb, mm, som kan komma ivägen, så jag kan inte bestämma nu. Ska väl ändå fortsätta träna, fokus mycket på löpning under hösten. Jag får återkomma med någon slags plan.

Det grekiska käket satt som en smäck. Drack jag starköl?? :-S  Jag tror det var en mellanöl, men skit samma nu. Hur var det med pizza då, det verkar ju som om du hade energi dagen efter? :)

På söndagen, dagen efter loppet, så gick vi till en pizzeria nånstans i Kalmar. De hade faktiskt glutenfria pizzor, så det var första gången på nästan två år som jag åt pizza!!! Det smakade fantastiskt! :)