Kalle tränar för Triathlon

Endag skrev:

Kalle Löpare skrev:

Jag med. Tävlingsskallarna verkar ha gått i arv. IW, hur kommer din pappa att hantera att du kommer att spöa honom i Kalmar? Är det inte risk att någon av er (eller båda) kör raka vägen in i sjuktältet?

Tänkbart scenario:
IW simmar 30 minuter snabbare än IP. IP cyklar om IW efter fyra timmar. På löpningen springer IW ikapp IP efter 2 mil. IP och IW driver på ett vansinnigt tempo. Ingen har tid att stanna och dricka. Både IW och IP knäcks med 3 km kvar. Kalle Löpare joggar sedan om.

IP simmar nog bara 15 min långsammare. Annars är nog resten möjligt... Sedan kommer IP inte mer än 2 varv på löpningen innan han knäcks, jag knäcks inte. Kalle Löpare joggar inte om mig

IP tror jag inte kan ta ut sig så mycket att han hamnar i sjuktältet. Jag däremot skulle nog kunna det

Ironwoman skrev:

IP simmar nog bara 15 min långsammare. Annars är nog resten möjligt... Sedan kommer IP inte mer än 2 varv på löpningen innan han knäcks, jag knäcks inte. Kalle Löpare joggar inte om mig

IP tror jag inte kan ta ut sig så mycket att han hamnar i sjuktältet. Jag däremot skulle nog kunna det

Jag tror IP simmar första varvet på hyfsad tid, fem min efter dig, andra varvet börjar gå lite segt,men även där tappar han bara 5 minuter. Tredje varvet simmar han in i väggen och får ryggsimma i mål på 1.49.

Sen cyklar han om dig efter 4 timmar och mig efter fem ;)

Endag skrev:

Tanken att man inte får krypa är väl att kan man inte gå så är det inte hälsosamt att fortsätta.

Fan va drygt att bli plockad av banan bara några meter före mållinjen, det kan de väl ändå inte göra? För det är ju först när de är där som de verkligen kryper.

Och nej, elitidrott är inte hälsosamt.

Bryta i Evertsberg kan man ju inte göra, då missar man alla skojiga nedförsbackar.

Snittpuls 172 i nära två timmar???  Vad har du för maxpuls? Du måste gått på rött hela passet ju!

Mycket träning på lågpuls blir du som du säger extremt uthållig av men för att åka/springa/simma snabbt ställs högre krav på syreupptagning (lokalt), hjärtat och mjölksyratåligheten - dessa faktorer tränas ju inte vid lågpuls på samma sätt som på hög intensitet.

Som cyklist måste ju kunna tävla i timmar men samtidigt vara med på ryck och kunna hänga med i 50 km/h alltså behövs både uthållighet, bra förmåga att spara energi (fettförbränning) samt snabbhet och styrka. Därför kör vi ofta mycket långpass tidigt på säsongen uppblandat med ett och annat intervallpass i veckan. Under säsongen är det viktigt att fortsätta köra långa lugna pass då och då för att hålla uppe uthålligheten annars blir det intervaller för att förbättra mjölksyratåligheten och öka åkstyrkan.

Vasaloppet 2/3

Höjdpunkten på skidsäsongen - eller?

Sträcka: 47 km
Tid: 6 timmar och 50 min (!)
HF: 155

Fyfan vilken pärs!! Tur att det är över. Ok, rapport: Startade i startled 8, ganska långt bak. Valde att ställa mig nästan längst ut till vänster. Efter två minuters åkning kom jag på att Ironwoman hade tipsat om att ställa sig ut till höger. Nåja.

Första backen måste ha sett rolig ut i TV:n. Flera tusen blåbär som desperat försöker komma uppför en rodelbacke utan tillstymmelse till fäste. Folk föll som käglor, stavar och skidor, ben och armar for åt alla håll. En parodi på skidåkning, det var så bedrövligt så man kunde inte låta bli att skratta emellanåt. Vissa tog av sig skidorna och gick uppför en del av backen, och till slut gjorde nästan alla det, där jag stod, även jag. Gick i några hundra meter, på med skidorna och iväg. Till Smågan kom jag efter 2:24, så första backen måste ha tagit minst en och en halv timme.

Inga spår, i stort sett fram till Mångsbodarna heller. Så det blev stakning och stakning. I mångsbodarna började jag bli trött, och folk började prata om repet. Vaaa?? Kollade på klockan, 11.48, repet skulle dras 12.15. Skit också, låg jag så dåligt till?

Men mellan Mångsbodarna och Risberg så fanns det plötsligt spår, och de var glatta och fina, så man hade jättebra glid på dom. Spåren kom och gick, men det fungerade hyfsat. Innan Risberg la jag på klister, för jag hade noll fäste och jag hade inte orkat staka uppför den backen. Klistervallan fungerade skitbra, så nu blev det lite fart i benen också.

Risberg: Kom fram 13.10, och nu visste jag att var tvungen att åka fort för att hinna till Evertsberg innan 14.30. Vid det här laget var jag rejält trött av all stakning, och det var riktigt knäckande att det inte fanns några spår. I början gick det halvbra, orkade inte hålla något tempo, men det gick framåt. Efter ett tag märkte jag att det började frysa under skidorna. Det var inte längre så glatta spår uppe på plåtan efter Risberg, utan finare snö och då var det kört med klister. Började kolla på klockan och insåg att det skulle bli kämpigt att klara repet. Jag hade ingen lust att plåga livet ur min stackars kropp, utan jag åkte på i samma tempo och så fick det gå som det ville. Fick stanna 5-6 ggr och skrapa av is (verkligen is alltså) från skidorna med stavarna. Väl framme i Evertsberg hade jag bara en tanke i huvudet - hoppas att de verkligen drog repet 14.30, så man slipper fortsätta det här förbannade eländet... ja, jag vet, pinsamt, men jag var så less så jag ville kräkas på spåret.

I evertsberg 14.50, hade sedan länge slutat kämpa. Där fick man prata av sin besvikelse tillsammans med andra ytterst upprörda Vasaloppsåkare. Många av dom verkade vara ganska rutinerade och hade ett antal lappar på skidorna från tidigare lopp. Det var ta mig fan dagens höjdpunkt att få spy galla över all jävulskap ihop med likasinnade. >:-)

Senare på kvällen fick jag vänta in mina tre kompisar som minsann hade mer kämpaglöd än jag, och tog sig i mål alla tre, på tider mellan 9:20 och 10:30. Oj vad dom fick slita. Fy fan!! Men det var kul att de klarade det, för alla tre var det premiär.

Summering av gårdagens lopp - usel träning ihop med sjukdom gjorde att Kalle skidlöpare lyckades hasa sig fram till Evertsberg men inte längre. Hade nog kunnat pressa mig till Evertsberg i tid, men den mentala styrkan fanns inte att åka resten också. Och lika glad är jag för det såhär dagen efter, det hade varit djurplågeri att tvinga mig i mål med de förutsättningarna. Klart man var besviken igår, men hade jag fått chansen att göra om det hade jag gjort samma sak. Och nu är jag glad att det är över, dags att fokusera på nya utmaningar. :)

Jag var ju lite fundersam, men jag förstod ju att du ville ha din minnesmedalj. Men det är just detta som jag hatar med skidning, dvs att det ju så ofta är beroende på utomstående faktorer. I början av veckan for de som blåljus i spåren. I slutet av veckan som skadade sniglar. Prognoserna stämde inte och hur skall man sen kunna förbereda sig?
Kan ju berätta att vi som såg det från TVn kunde se att bryt-bussarna blev överfull redan vid första saftkontrollen. Köerna till vallningen gick över spåret. De som tillfrågades i Tv hade två kommentarer. Antingen berättade de at det inte fanns något spår eller så berättade de att de inte hade något fästa. Antagligen hade de flesta varken eller. (D såg nog min kommentar om Svärd i IW-tråden)
Men i alla andra tävlingar hänger det mest på en själv i alla fall. Men såna här djävulsaker brukar i alla fall efter något år bli en intressant upplevelse som man gärna berättar om även om det inte är så trevligt när man är mitt i det.
Nu gäller det bara att känna hur formen känns utan skidor och planera de 10 månader som är kvar av året!

steph skrev:

Jag var ju lite fundersam, men jag förstod ju att du ville ha din minnesmedalj. Men det är just detta som jag hatar med skidning, dvs att det ju så ofta är beroende på utomstående faktorer. I början av veckan for de som blåljus i spåren. I slutet av veckan som skadade sniglar. Prognoserna stämde inte och hur skall man sen kunna förbereda sig?

Ja, usch, det var nog en hemsk upplevelse för många. Tänk på alla debutanter, vilken mardrömsstart! För min del var det ok ändå, eftersom jag ändå har åkt x antal lopp. Och det var ju från början en chansning, så var ju beredd på att det kunde gå dåligt.

Men i alla andra tävlingar hänger det mest på en själv i alla fall. Men såna här djävulsaker brukar i alla fall efter något år bli en intressant upplevelse som man gärna berättar om även om det inte är så trevligt när man är mitt i det.
Nu gäller det bara att känna hur formen känns utan skidor och planera de 10 månader som är kvar av året!

Haha! Ja du, när jag blir gammal ska jag berätta för mina barnbarn och det fruktansvärda året 2008 då folk bröt loppet, bröt stavar och bröt armar och ben. Och dem som var kvar bröt ihop. Plus att för varje år som går får man lägga på lite extra ur fantasin.

Bra jobbat hursomhelst! Kan inte låta bli att skratta åt din beskrivning. Det gäller att inte att det för seriöst. Har en polare som tydligen ska börja satsa nu inför nästa års Vasa. Fatta hur besviken han kommer bli om han åker på ett sånt före.

Ironwoman skrev:

Kalle Löpare skrev:

Fyfan vilken pärs!! Tur att det är över. Ok, rapport: Startade i startled 8, ganska långt bak. Valde att ställa mig nästan längst ut till vänster. Efter två minuters åkning kom jag på att Ironwoman hade tipsat om att ställa sig ut till höger. Nåja.

Blandat ihop mig med någon annan? För jag säger att man får veta i efterhand om var man skulle ha stått, men jag brukar gå i mitten (för att man då bakom dungen får springa på 30 m).

Men repet är inget vidare att åka på. Du fick iaf en lång tur.

Ok, jag hade för mig du sa att du tog det branta partiet och det var bra. I år var det tydligen bra också, till vänster stod det helt still sjukt länge. Men jag tror det är mycket tillfälligheter och tur också.

Jag brukar ibland möta en gubbe (65+) när han kommer på sina rullskidor. En gång i januari kom jag på cykel... Han klarade det på 7.10 i öppet spår i veckan. Ja, då var det ju verkligen SPÅR! Snö har vi inte haft mer än att jag borstat snön från trappan några gånger. Och inte verkar det ju vara metertalet nere i Skåne heller!

Endag skrev:

Ser ju inte så jättekul ut, staka i mörkret med nollgradigt regn och 12 m/s vind i nyllet. Å andra sidan är det kanske inte värre än att cykla.

:)