A.I.A - Hur man bygger en soldat

Jag frågar mästaren själv här inne:) tränar för fitness uthållighet med snyggkrtopp och styrka vad anser du är viktigt att lägga för fokus på övningar osv hur hade du lagt upp de jag tränar thaibox 3 gånger i veckan mån ons fre, är imponerad av att du kan hålla sådan motivation:D

Sjoblad skrev:

Handlar inte om du tränar de handlar om själen

Vad i... jag får ju storspö i filosofi här ju! Improvisering framför struktur, själen och viljan framför agerandet och resultatet. :D

Jag frågar mästaren själv här inne:) tränar för fitness uthållighet med snyggkrtopp och styrka vad anser du är viktigt att lägga för fokus på övningar osv hur hade du lagt upp de jag tränar thaibox 3 gånger i veckan mån ons fre, är imponerad av att du kan hålla sådan motivation:D

Du kan börja med att skippa konceptet om snygg kropp och fokusera på vad det är Du skall klara av istället, vad som är snyggt är en individuell företeelse och jag kan lova Dig om att Du inte behöver oroa Dig över huruvida Din kropp är snygg eller ej när Du väl vet vad Du kan prestera. Kroppen anpassar sig, helt enkelt.

"Fitness" på engelska betyder kondition vilket är samma sak som uthållighet i grova drag så efter en liten organisering misstänker jag att Du är ute efter en stark och uthållig kropp? Det gamla vanliga mao, men min följdfråga är då; vad får Du för effekt av Thaiboxningen, är det mycket styrka eller uthållighet? Sedan bidrar ju även hur ofta man kan/orkar träna till en viktig faktor, hur ser det ut där? Jobb, fritid eller andra sysslor som kräver sin uppmärksamhet? Rent generellt dock hade JAG (skillnad på Dig och mig, Du vet :P) lagt in styrketräning på de dagar då jag inte skulle träna Thaiboxning dvs. Tis, Tor och Lör eftersom jag misstänker att det kan vara mycket uthållighetsträning i Thaiboxning. Helkroppsprogram med basövningar samt något trevligt litet progressionsschema gällande reps och sets för att få variation på bästa sätt. Söndag är vilodag.

Min motivation är inget ovanligt, det handlar om att leva. Är intresset för att leva stort, så är motivationen stor.

Mvh

Fredag 10 Oktober 2008

0455 | Uppvakning

0515 - 0520 | Basic Strength Programme

1. Push-up              25 R
2. Jack knife sit-up   30 R
3. Finger push-up     10 R
4. Side raise            20 R x 2
5. Hindu squat         40 R
6. Supinated pull-up 12 R

Duration: 7 minuter

1715 - 1825 | Cardiovascular Activity: Rehabilitation Programme

Sträcka:    7.3 km x 2 ~ 14.6 km
Version:    Hard
Hastighet: 12.4 km/h

Kommentar: Jag körde den gamla, psykologiska "fram-och-tillbaka"-metoden för skojs skull och det gick väldigt bra dock var det kanske lite segt i början pga att jag hade ätit en pizza till lunch och trots att det hade gått nästan hela tre timmar mellan maten och löppasset så kändes det i magen att man fortfarande bar på lite näring i magsäcken så att säga, det verkar som att jag inte klarar av att röra på mig om det inte sker på fastande mage... Hur som helst släpptes denna omaka känsla efter ett tag och då var det bara att knata på.

Duration: 71 minuter

1850 - 1915 | Lower Body Flexibility Programme

1. Wall straight leg calf stretch
2. Standing hamstring stretch
3. Standing single leg calf stretch
4. Lying hamstring stretch (towel)
5. Seated abductor stretch
6. Sidelying quadriceps stretch
7. Shin knee seated toe stretch
8. Standing iliotibial stretch
9. Pretzel stretch

6 djupa andetag (á ca. 8 sekunder) per övning | Vänster resp. höger ben på övningar som kräver det

Duration: 27 minuter

2200 | Nedsläck

---

cube skrev:

Vilket jävla kärringsnack. Allt handlar om vem som har mest och dyrast prylar, störst k*k och tar mest i bänkpress, capisce?

Ja det måste ju vara himmelskt undebart att bara kunna hitta sin glädje i en massa döda saker som Du förmodligen blivit lurad i att få betala för mycket för i första hand därav det skyhöga priset, kunna snubbla på sin stora k*k så fort man är ute går och ha styrkan i brösten att trycka ifrån sig alla som kommer i närheten av en? :P

Å andra sidan, har du sökt några utlandstjänster på sistone W.P? Har du några militära planer 1 år framåt i tiden?

Man söker utlandstjänst två gånger om året, den senaste ansökningen var i våras och nästa kommer nu under den senare delen av hösten men jag är lite osäker på om jag skall söka denna omgång då jag nästa år även har möjligheten att söka till officersprogrammet, frågan är om man bara får söka det programmet en gång? Det vore ju lite synd om jag isf skulle bli antagen till båda två men väljer utlandstjänsten först och därav sumpar min chans att bli officer så Du får ursäkta mig för att jag inte kan ge någon direkt plan för det kommande året för tillfället. Jag står lite vid ett vägskäl kan man säga... Skulle jag välja utlandstjänsten framför officersutbildningen måste jag under det ultimatum jag står inför även vänta ett helt år innan jag kan söka till officersprogrammet då det bara finns tillfälle att söka en gång om året. :/

Mvh

-//-  Rapport 6.4 - 27/9 - 12/10 2008  -//-

Detta är en lång "Rapport" så håll till godo... :P

Styrka

Sjukdomen blev mycket lindrigare än vad jag hade förväntat mig, den dog ut på Måndagen vilket ledde till att jag var frisk och kry på Tisdag morgon, redo att köra igång med träningen igen dock på en väldigt lugn nivå. Jag gick tillbaka till grunderna i mitt "Basic Strength Programme" men upptäckte rätt fort att jag kunde återgå till mitt nuvarande program vilket kändes skönt. I samband med detta så blev styrketräningen omdirigerad till ett väldigt simpelt upplägg:

1. Push-up:             20 R x 3 S
2. Crunch:              20 R x 3 S
3. Squat:                20 R x 3 S
4. Back raise:          20 R x 3 S
5. Pronated pull-up: 10 R x 3 S

90 sekunder vila mellan seten

Som Ni ser, ett mycket enkelt program. Jag blev inspirerad av "BRAK"-systemet och fann tillfället som ypperligt att testa min kapacitet i detta. Resultatet var blandat; "Squat" med enbart kroppsvikt är rentav sagt patetiskt med den nivå jag besitter nu och jag blir nästan lite mörkrädd om enbart denna övning används inom militären för att tillgodose kravet på benstyrka? Ja jo, det finns visserligen andra övningar också men ändå... Hur som helst var jag glad över att det gick så bra på den övningen... men som negation till detta så hade jag väldigt svårt med både "Push-up" och "Pronated pull-up". Den förstnämnda övningen visade att jag hade otroligt dålig uthållighet i de muskler som arbetar under momentet, jag fick ta aktiva pauser mellan repetitionerna redan i slutet på det andra setet vilket var bekymmersamt även om jag klarade av samtliga, angivna repetitioner. På "Pronated pull-up" klarade jag inte ens av riktlinjen som jag hade lagt upp i schemat utan det blev ett extra set för att hämta upp de repetitioner som var kvar.

Med denna erfarenhet i tankarna under de dagar som har gått, blåste en tanke upp i mitt huvud. Jag fann ju "Squat" med enbart kroppsvikt som motstånd vara förvånansvärt lätt att utföra medans "Push-up" var mycket tuffare. Varför är "Squat" då så enklare? Jag slog in på möjligheten att det har med min styrketräning att göra, de där 46 extra kilona som jag låter vila på nacken när jag genomför den övningen under mitt "Medium"-program... Vad skulle hända om jag då gjorde samma sak med "Push-up", dvs. lägga på mer motstånd? Borde inte min förmåga att hantera min kroppsvikt under övningen förbättras markant? Jag menar, det är ju därför som jag har "Bench press" i min repertoar av övningar. Jag vet, det är ingen vattentät anmärkning som jag har gjort nu. Det finns många kryphål så som att jag utsätter benen för konditionsträning också, det ligger mao en större dynamik i aktivitet av benen som även bidrar till min uthållighet i "Squat" men det var som jag skrev i "Rapport 6.3"; jag ser mig lite som en forskare som bearbetar metod efter metod för att beräkna dess reella sannolikhet. Detta är ett antagande som måste prövas genom handling!

Då är frågan; hur? Eller snarare, när? Min träning är redan på en sådan detaljerad nivå att det knappt finns något spelrum för att föra in nya moment. Men tankeprocessen fortsätter; tränar jag på ett effektivt sätt? Har jag en korrekt progression i mitt schema, ökas min prestanda i den takt som är fysiskt möjlig? Jag känner ibland ett vemod i att jag inte har gett mig chansen att variera varje övning i den mån som finns. Som ex. att inte kunna köra tunga, lågreps på "Military press". Vill man bli bra på något så ska man träna på det som man vill bli bra på, okej det förstår jag men! Variation. Även om styrka aktiverar en viss typ av muskelfibrer och uthållighet en annan, så får man inte glömma att det är muskeln i en helhet som utför arbetet. Varje del måste räknas in då det finns en potential att räkna med och för att komma till kontentan av allt detta; jag kanske har en plan på att ändra mitt träningsupplägg. Jag tänker inte lägga upp mitt förslag nu då det kommer ta upp ännu mera plats utan istället kommer jag nog att ha med det i nästa "Rapport". Det ger mig även lite tid på att knepa och knåpa lite extra på det. :)

"Bench press" under Tisdagens "Heavy"-program gjorde mig väldigt besviken, jag fattar inte längre vad det är jag gör fel eller inte gör eller om jag gör något för mycket? :(

Kardiovaskularitet

Löpningen har gått fint, jag har förmodligen inte tappat så mycket inom denna kategori. Vi får se hur det går nästa vecka...

Uthållighet

Jag uppskattade att packningen inte kändes speciellt tung att bära, trots ett avbrott på tre veckor. :)

Övrigt

Förra helgen var jag på en HV-övning. Syftet med övningen var att öka den personliga förmågan med fokus på säker vapenhantering. Vi började vid lunchtid varpå ett sextimmars pass av torrövning påbörjades. Vi fick öva på att plocka isär och sätta ihop AK4B inför daglig tillsyn både på tid och vanligt samt även med stängda ögon. Därefter var det dags att lära sig den korrekta proceduren av att ladda vapnet samt att göra patron ur tätt följt av hur man gör ett snabbt och effektivt magasinbyte. I samma veva fick vi skifta mellan olika skjutställningar, från knästående färdigställning till stående anläggning, från stående färdigställning till liggande anläggning osv. Och för att se till att vi inte hade glömt något av de tidigare momenten slängde befälen in några "plocka-isär-och-sätta-ihop" vilket var lite lustigt faktiskt. Sedan blev det tävling i vem som snabbast kunde göra ett magasinbyte, man fick stå två och två mot varandra så att det skulle vara som en typ av duell för att öka tävlingsinstinkten och därifrån skulle man simulera ett eldavbrott som då ledde till magasinbytet för att till sist behöva "skjuta" sin motståndare. Den som vann duellen gick vidare i tävlingen, den slutgiltiga vinnaren i turneringen vann *trumvirvel*... en chokladkaka. Själv var jag ganska usel, slogs ut redan i första utgallringen. Som avslutning på detta pass följde ett moment av instinktivskytte, man skulle så fort som möjligt få upp sitt vapen i anläggning och avlossa ett skott. Vi fick även chansen att jobba inom våra egna grupper på lite framryckningsmetoder osv.

Därefter var det dags för middag som smakade extra gott då man inte hade ätit sedan kl. 0800 på morgonen. Efter maten blev det ett lätt fyspass i självförsvar där vi fick lära oss olika grepp och metoder för att få ner en person på marken, det var intressant. Vi höll på i tre timmar med detta och sedan var det inkvartering i en kasern för nedsläck runt kl. 0000. Kl. 0500 på Söndag morgon blir vi väckta med instruktionen att vara uppställda i korridoren redo att genomföra "BRAK", dessvärre var det knappast något nämnvärt vi fick göra. Kålsmak, plankan och jägarvila bl a... bara massa tramsövningar mao, de skulle låtit mig hålla i den aktiviteten så att jag kunde fått göra mitt "Basic Strength Programme" istället dock hade det gått åt skogen då det inte fanns något räckhäv att hänga sig i. ^^

Efter frukost och städning av kasernen var det dags att åka ut till ett skjutfält i militärfordon, vi blev inpackade som sardiner i en konserv och iväg for vi dock i sällskap med ett trist regnoväder... Väl framme var det bara att bita ihop och ge sig ut på skjutbanorna för ett pass med skarp instinktiv- samt precisionsskytte. Det första momentet bestod av att man stod cirka 5 - 10 meter från en måltavla varav man så snabbt som möjligt skulle resa sitt vapen och avlossa ett skott. Det gick sådär för mig, jag hade en ovanligt stor spridning i min träffyta och jag var lite förbryllad över om man skulle koncentrera mer på farten eller på träffsäkerheten? Efter två timmar var det dags för det andra momentet, precisionsskytte. Nu var måltavlorna 100 meter från en och här gick det fruktansvärt dåligt pga att rödpunktsiktet var inställt åt Gud-vet-vart. Jag sköt och sköt och inte en enda träff på måltavlan, inte ens spårljus hjälpte mig att hitta någon riktpunkt. Tillsammans med dyblöta fötter och händer samt att jag råkade slå pannan i rödpunktsiktet genom rekyleffekten under ett skjutmoment så att jag började blöda lite så började det kännas lite... segt. Jag var visserligen väl medveten om att mina fötter skulle bli dyblöta då mina kängor är en sommarkänga avsett för ökenmiljö och inte för blöta, regniga Sverige. Jag valde dock faktiskt att ha dyblöta fötter framför alternativet skoskav i gummistövlar, ett ganska lätt val enligt min åsikt. När skjutpasset väl var slut var även regnovädret det också, jag passade då på att ta av mig mina nerdränkta, handskar och fick se att mina händer såg ut som att de hade blivit drabbade av skyttegravsfot (skyttegravshand? :P) men efter lite exponering mot luft så var det okej igen. Jag passade även på att skjuta lite Pistol 88, det var ett bra tag sedan sist och jag blev väldigt förvånad över hur lätt rekylen var. Jag ger den äran åt min "RB Gripper" samt "Reverse wrist curl". ;)

Efter lunch följde en eftermiddag av vård och utvärdering. Min slutgiltiga bedömning av den övningen är att den var mycket bra! Vad som jag fann mest intressant så här i efterhand är hur man verkligen befrias från sina dåliga tankar, man glömmer plötsligt egoismen och ger sin största mängd av uppmärksamhet åt att lösa en uppgift. Det kändes väldigt härligt, man lät tankarna ägna sig åt något annat vilket gjorde att allt obetydligt lades åt sidan nästan som att det sakta höll på att dö ut. Det stärkte självförtroendet på ett subtilt sätt iom att man inte längre tänkte på något, man bara gjorde. :)

I samband med reflektionerna av övningen så lekte jag lite med mina tankar: om man vill uppskatta sitt nuvarande leverne, se det som något bra och uppskattat; gör något svårare. Upplev något tuffare, kämpa med något. Blicka sedan tillbaka på den plats Du kom ifrån, är det inte ganska behagligt? Eller för att ta exemplet i ett styrketräningskoncept; om man vill kunna dra 100 kg i "Deadlift" lätt som en plätt, öva på 120 kg. Vill man må bra, upplev något dåligt för att finna det bra. Eller som Lajne så förnämligt valde att skriva sin titel på en av sina träningsdagböcker; vägen till himlen går genom helvetet.

spicegirl_17 skrev:

Jag vet knappt vad jag ska skriva, men jag hoppas att du kommer på ett sätt att må bra. Du kanske ska gå till en specialist? Eller är jag ute och cyklar nu?

Jag lovade att jag skulle återkomma med ett svar så det är det jag skall försöka göra nu även om jag inte har tänkt så mycket kring detta utan det är snarare mer av en instinktiv reaktion.

Varför vill jag inte gå till en "specialist"? Det uppenbara; jag är lat, det kostar pengar, det är för mödosamt att reda upp etc. Det som ligger bakom dessa illusioner; jag är rädd. Rädd för att tackla något som kan göra ont, rädd för att bli klassifierad som något, att få en sådan negativ titel som "depression", "mindervärdeskomplex" och "manodepressiv" vid min sida. Man blir utstött, isolerad av samhället då man har svårt att anpassa sig till deras normer som håller detta kollektiv tillsammans. Man gör en massa bortförklaringar som de jag nyss gav eller så låter man konceptet stödja ens agerande; "Jag är inte värd ett sådant antagande" eller "Det där är för stort för lilla mig".  En försvarsmekanism som möjligtvis skyddar mig från att hantera en hård och kall sanning... Men allt detta som jag nu har skrivit är mer eller mindre nonsens då jag anser mig inte vara i ett sådant behov av att söka hjälp. Det är bara jag som överproportionaliserar detta och även om det låter som ytterligare en bortförklaring samt att jag har inga bevis för att styrka mitt påstående så vet JAG om att det inte är så allvarligt. Det är en magkänsla helt enkelt som säger åt mig att det inte är så problematiskt som det låter. Jag är precis som alla andra, jag går och grubblar över saker och ting som jag vill förstå men om... nej, när (!) klockan T blir slagen så kommer jag att fixa det jag behöver uträtta. Jag kan inte utveckla mitt svar mer än så för tillfället och även om jag skulle göra det så kommer svaret knappast bli det samma utan istället bli anpassat till tidens vågor och skvalp.

En annan lustig sak som jag upptäckte under förra veckan; om jag har drömmar om mig själv så är jag alltid svag i drömmarna. Jag känner mig hjälplös, kan inte göra något eller skapa en effekt från mina rörelser men (!) när jag var sjuk så hade jag en dröm om mig själv och där var jag stark. Jag blev jagad och lyckades komma undan hela tiden, kan det vara en liten harmonisk insikt inom mig som försöker hitta en balans? När jag är sjuk är jag stark i mina drömmar men när jag är frisk och fysiskt aktiv så är jag svag i drömmarnas värld... Nåja, det var bara en liten lustig anekdot. :)

Jag har pratat mycket om att det är hur man relaterar till sin omgivning som skapar det perspektiv man har, i Fredags hörde jag en mycket intressant åsikt som jag förde över till mig själv i samklang med att ha ett dåligt självförtroende; anledningen till att man känner sig självkritisk till det man har gjort, att man känner ånger för sina handlingar osv. är inte ett tecken på att man inte tycker om sig själv utan för att man har ett intresse i att utforska. En passion utan gränser som finns inom själen, ett stadie av välbefinnande i att när man väl har gjort något vill man plötsligt reflektera över sitt agerande och undrar sedan hur man kan göra det bättre bara för att man vill, inte för att man tyckte man var dålig den första gången. Man är så hängiven till sitt engagemang att man får en så stark stimuli av att finna sig själv göra något att man inte tvekar till att vidareutveckla sig själv, man är inte ute efter resultatet utan efter processen! Det ljusa i dåligt självförtroende, jag blev väldigt inspirerad av det iaf. :)

---

Cycle: 8 | Phase: 2/5 | Week: 2/9 | Type: Regular

Jag gillar verkligen "det gröna livet", jag känner mig mycket mer... kapabel när jag är i en sådan situation på något sätt och jag kan inte säga varför utan det är bara en känsla inom mig som gör mig gott. Dock kan det vara väldigt svårt att ta med sig det självförtroende man får tillbaka till det civila har jag märkt, mest pga de så otroligt skilda omständigheterna. Det är som två olika världar och man skapar två stycken personligheter för att hantera de världarna på bästa sätt. Kanske är det därför jag vill bli officer, för att kunna få med mig den positiva känslan av att kunna prestera inom det militära till det civila? :S

Jag tror vi båda kan hålla med om att det går att lösa ett problem på mer än ett sätt? Men jag vill faktiskt be om ursäkt för mitt svar då efter att ha läst Ditt svar nu gör att det känns lite som att anledningen till att jag skulle undvika en "specialist" är för att inte bli bedömd av andra som en idiot eller problembarn osv. Min okunskap skapar isf denna fördom vilket även skulle betyda att jag finner andra människor som använder sig utav dessa "specialister" är för mig idioter men så vill jag ju naturligtvis inte framföra mitt budskap som! Mitt förnuft inom mig säger att man inte skall göra så och då finns inte den associationen. Jag har inga problem att kritisera mig själv men jag kan aldrig verka utåt, både på gott och ont verkar det som... Jag hoppas iaf att Du förstår att jag tycker inte att det är fel att Du besöker Din psykolog eller något, det verkar ju hjälpa Dig ganska bra eller hur? =)

Det var roligt att höra att Du fann min text intressant att läsa och det tackar jag för, responsen från Ni som läser i min träningsdagbok sporrar mig att skriva. Det sista stycket var på något sätt enligt mig den andra sidan av myntet och det är kanske så jag måste betrakta mitt beteende för att få bukt med mitt problem? :)

Mvh

jag känner mig mycket mer ... kapabel när jag är i en sådan situation på något sätt och jag kan inte säga varför utan det är bara en känsla inom mig som gör mig gott. Dock kan det vara väldigt svårt att ta med sig det självförtroende man får tillbaka till det civila har jag märkt, mest pga de så otroligt skilda omständigheterna. Det är som två olika världar och man skapar två stycken personligheter för att hantera de världarna på bästa sätt. Kanske är det därför jag vill bli officer, för att kunna få med mig den positiva känslan av att kunna prestera inom det militära till det civila? :S

Förstår absolut din tanke gång. Så har jag också känt i mina dagar. Jag tror det handlar om träning, eller jag kanske ska säga övning i detta fall. Du kan börja tänka " vart någonstans sitter den där positiva känslan, kan jag ta på den, vad är det som gör att jag känner så. " Börja spåna lite , se vad som händer. Då kanske du förstår exakt vad det är som gör att ditt självförtroende blir sämre i de civila.. Hoppas du förstår min tankegång. Men det är inte lätt, jag har varit i din sits med.

Jag tror vi båda kan hålla med om att det går att lösa ett problem på mer än ett sätt? Men jag vill faktiskt be om ursäkt för mitt svar då efter att ha läst Ditt svar nu gör att det känns lite som att anledningen till att jag skulle undvika en "specialist" är för att inte bli bedömd av andra som en idiot eller problembarn osv. Min okunskap skapar isf denna fördom vilket även skulle betyda att jag finner andra människor som använder sig utav dessa "specialister" är för mig idioter men så vill jag ju naturligtvis inte framföra mitt budskap som! Mitt förnuft inom mig säger att man inte skall göra så och då finns inte den associationen. Jag har inga problem att kritisera mig själv men jag kan aldrig verka utåt, både på gott och ont verkar det som... Jag hoppas iaf att Du förstår att jag tycker inte att det är fel att Du besöker Din psykolog eller något, det verkar ju hjälpa Dig ganska bra eller hur? =)

Kära Mr_W.P, jag tänkte inte ens på den tanken , först nu när du skriver det. Självklart tar jag inte illa upp (vilket är bra för mig =) ) Som du skriver, själv hade jag dålig kunskap om psykologer och insåg inte att alla kan gå till en sådan.

Det var roligt att höra att Du fann min text intressant att läsa och det tackar jag för, responsen från Ni som läser i min träningsdagbok sporrar mig att skriva. Det sista stycket var på något sätt enligt mig den andra sidan av myntet och det är kanske så jag måste betrakta mitt beteende för att få bukt med mitt problem? :)

Ja, man vet aldrig. .keep ut the good work =)

Senast redigerat av spicegirl_17 (2008-10-14 08:09)

Madball skrev:

Du verkar vara en jävligt cool snubbe Mr W.P och denna bloggen är något av det mest inspirerande läsning som finns på hälso.info

Du har en sjujäkla disciplin, that's for sure. Jag trodde jag var hyffsat disciplinerad men du tar priset.

+100 håller verkligen med!

Okej! Eftersom det inte går att skicka PM här så slängde jag iväg ett mail. Jag är som sagt nyfiken på ditt träningsupplägg eftersom det verkar väldigt all-round, vilket tilltalar mig. Dessutom är det intensivt vilket också är bra!

Tisdag 14 Oktober 2008

0455 | Uppvakning

0515 - 0520 | Basic Strength Programme

1. Push-up              25 R
2. Jack knife sit-up   30 R
3. Knuckle push-up   10 R
4. Side raise            20 R x 2
5. Hindu squat         40 R
6. Supinated pull-up 12 R

Duration: 7 minuter

1850 - 1920 | Specific Strength Achievement Programme - "Heavy"

1. Bench press:

3 R x 51 kg ("Boot steigt! JAAA!")
3 R x 51 kg ("Der Motor läuft, er läuft!")
3 R x 51 kg ("Diesmal verwunden Sie uns nicht, diesmals nicht!")
3 R x 51 kg ("Nein, wissen Sie was? Sie sitzen in Kasino und feiern unsere Versänkung! 'Not yet' Kameraden, 'NOT YET'!")

2. Lying leg raise:

3 R
3 R
3 R
3 R

3. Deadlift:

3 R x 51 kg
3 R x 51 kg
3 R x 51 kg
3 R x 51 kg

4. Barbell row:

3 R x 51 kg
3 R x 51 kg
3 R x 51 kg
3 R x 51 kg

5. Upright row:

3 R x 31 kg
3 R x 31 kg
3 R x 31 kg
3 R x 31 kg

6. Reverse wrist curl:

3 R x 31 kg
3 R x 31 kg
3 R x 31 kg
3 R x 31 kg

Kommentar: De tyska kommentarerna kring "Bench press" är några repliker från filmen "Das Boot" som jag valde att förklara min relation till övningen i fråga, stångj*veln skulle upp helt enkelt och det lyckades dock genom att offra teknik framför kraft och vilja men det sk*ter jag i för jag klarade av det, det kändes betryggande. Passet gick mycket bra, triumfen från "Bench press" sporrade mitt utförande i resten av övningarna i programmet. :)

Duration: 30 minuter

1935 - 2000 | Lower Body Flexibility Programme

1. Wall straight leg calf stretch
2. Standing hamstring stretch
3. Standing single leg calf stretch
4. Standing single leg hamstrings stretch - 85 cm elevation
5. Seated abductor stretch
6. Sidelying quadriceps stretch
7. Seated glute stretch
8. Pretzel stretch
9. Seated lower back stretch

6 djupa andetag (á ca. 8 sekunder) per övning | Vänster resp. höger ben på övningar som kräver det

Duration: 27 minuter

2140 | Nedsläck

---

Jo, det är alldeles sant.. du har rätt i allt du skriver. Frågan är hur jag själv besvarar mina frågor ;) och där har vi roten till mina bekymmer i ett nötskal. <--- (talesätten blev lite kaka på kaka :D)

Jag läste ditt inlägg från 2008-10-12 och fascinerades. Dels var det intressant att läsa om den militära övningen (ända sedan de jämnåriga flickorna bara tänkte på barbie har jag känt en viss dragning till det där. På Grönan och Liseberg var skjutbanorna det absolut roligaste och sommarnöjet nr. 1 var pappas gamla luftgevär. Jag var onormal redan då och Rambo är fortfarande en favorit :) Jag kan inte låta bli att undra om jag skulle palla det där eller om jag skulle vansinnig av att inte få följa mina egna små infall (har issues med auktoriteter och färdiga ramar ;). Samtidigt måste de strikta reglerna vara enormt befriande, man slipper grubbla... det vore skönt när man har en tendens att trassla in sig i helt omöjliga grubblerier.. Dessutom tänker jag mig att den sortens "hårt liv" lite perspektiv på andra saker.

"Vägen till himlen går genom helvetet". Det är väl därför jag gladeligen gett mig ut på en milslång jogg i spöregn eller snöoväder :) All fokus hamnar på helvetet och när man klarar sig ut på andra sidan känns det vardagliga så mycket mer njutbart. Och visst är det bra för självkänslan att pressa sig på det sättet och se att man klarar det.

Ang. specialister. Detta ska jag inte börja skriva om för det kan bli flera sidor :P Men min erfarenhet är att om man inte själv verkligen vill ha hjälp, eller om man inte tror att det fungerar, då är det fruktlöst. Den som söker måste ha viljan och tron.

Det mest tänkvärda var det där om dåligt självförtroende. För visst är det så att om man aldrig känner sig nöjd, försöker man hårdare och får (förhoppningsvis) bättre resultat. Men detta blir också en ständig kamp, orkar man verkligen kriga jämt? Ett visst mått av balans är nog bra även när det gäller detta. Men hur definierades egentligen dåligt självförtroende i det här fallet? Jag tycker att det snarare att riktigt dåligt självförtroende är när man inte ens tror att man kan bli bättre. Man tror att man är värdelös och vågar inte ens försöka.

Ja, det var ett litet bidrag av mina tankar.. :) förhoppningsvis inte alltför virrigt... ^^

Senast redigerat av hotmess (2008-10-15 19:16)