A.I.A - Hur man bygger en soldat

Tack så mycket!

Mvh

-//-  Rapport 5.4 - 21/7 -- 27/7 2008  -//-

Styrka

Specific Strength Achievement Programme:

Som jag nämnde i kommentaren till Torsdagens pass så upplever jag en ökad svårighet att utföra "Pronated pull-up", jag vet dock inte vad det beror på men jag undrar om det är så att jag undermedvetet fruktar ökningen under den kommande styrkefasen och därav sänks min prestanda i kroppen pga lathet? ;P

Jag vill även bara meddela att jag för tillfället ser mest fram emot "Heavy"-programmet under styrkefasen, tanken att få slänga på ett ytterligare set i varje övning låter riktigt skoj!

Kardiovaskularitet

Hittills går det bra trots den jobbiga värmen. Jag är faktiskt lite förvånad över att jag klarade av att genomföra Onsdagens och Fredagens löppass utan att behöva stanna pga överhettning eller vätskebrist men på något sätt så känns situationen mer hanterbar när man springer... Kan det vara så att man börjar rationalisera sina behov, att man lustigt nog springer ifrån de och plötsligt så finner man sig själv ganska fri från bekymmer? Nåja, en intressant tanke iaf...

Uthållighet

Under denna kategori blir värmen mer påtaglig än under löpningen märkligt nog och det känns lite mer påfrestande än vanligt tycker jag. Efter Lördagens marschpass var t-shirten lika dyblöt som efter Fredagens löppass, jag skämtar inte! :O

Övrigt

Det här varma vädret är inte riktigt min grej, jag känner mig mycket långsammare än vanligt och jag blir rätt irriterad av att konstant svettas hela tiden trots att jag inte gör något ansträngande. Jag är en sådan som tror på att svett bara skall dyka upp när man gör något ansträngande vilket gör att denna värmebölja rör om min uppfattning helt och hållet, jag blir galen! XD

På en mer allvarlig front, så börjar jag undra hur jag skall fungera under en period inom utlandsstyrkan om jag har svårigheter med Svea rikes mildra somrar? Här kan man gå i shorts och t-shirt medans man i Afghanistan måste finna sig bära en M/90-uniform med tjocka kängor samt en utrustning på ca. 20 kg, mmm... ;(

Här fortsätter min lilla "berättelse" från "Rapport 5.3":

¤ Jag hade alltså hoppats på att genom att läsa om Tao (gemensamt samlingsnamn för mina influenser och inget specifikt definierat) så skulle jag lyckas komma loss ur den snara jag hamnat i skapad av mitt låga självförtroende för hur kan man tänka om sig själv då man inte är medveten om sig själv? Själva elimineringen kändes lockande för mig, utrotandet av egot. Att åstadkomma detta, trodde jag, skulle frigöra mitt sinne och lyfta den till en nivå minst jämlik med andras. Att förstöra de dåliga behoven i mitt liv men fortfarande ha möjligheten att betona min ödmjukhet. Tragiskt formulerat, lyfta min obetydelse till ett nästan glorifierat stadie av uppmärksamhet då det är det ovanliga som syns mest i det reguljära. På så sätt ville jag därför att alla skulle notera min tystnad i denna högljudda värld och därefter konsumera den, följa mitt sätt att leva så att världen kunde bli lite mer lugnare. Får inte jag också drömma eller ha en känsla av välvilja? Ni ser här det absurda resultat som mitt ego skapar, genom att först och främst vilja förstöra mina ursprungliga behov så skapar jag bara ett nytt behov; behovet av att bli kvitt de andra behoven vilket i slutändan bara stärker mina ordinarie behov. Sedan får vi heller inte glömma att denna byråkratiska metod är blott en illusion av behovet av att känna sig behövd av någon annan, popularitet mao. Viljan är ett verktyg i egots händer. Det är alltid ett sökande av att må bra, ingen handling är skapad av människan utan att känslan av tacksamhet för jaget är närvarande. Jag skapade ett behov av att bli av med någonting, jag bytte då bara ut ett behov mot ett annat. Detta löser inte mitt problem, bara förändrar det. Jag skäms för mitt agerande, jag är generad över att inte vilja hjälpa någon annan än mig själv. När man frågar är det bara för att ge sin egen åsikt om ämnet, man bryr sig inte om vad andra tycker...

Om jag har problem med att se sanningen, att orden jag läser upplevs som kontradiktoriska så är det för att jag själv är dualistisk i mitt sätt att leva. Jag är hyckleriet själv då jag anser att man skall lära så som man lever.

Vet Ni varför jag är dåren? Jag talar, jag tänker på/om det. Istället borde jag lyssna! ¤

Tycker Ni jag är dyster? Ja, jag kan väl hålla med i detta fall men kom ihåg att det bara är han som har som kan förlora. Lika naturligt blir det då att han som inget har kommer att få. Jag bearbetar mig fram genom detta ämne. Se det som en storstädning, en rensning av mitt inre. Det kan ta sin tid men förr eller senare så får man resultat, jag har tålamod. :)

"Jag har ingen ångest, jag har inget hopp. Jag är en fri man." - Okänd tänkare

Och som avslutning vill jag bara säga att min "RB Gripper 100" gick sönder imorse, jag måste skaffa en ny. :(

---

Senast redigerat av Mr_W.P (2008-07-27 16:16)

Cycle: 6 | Phase: 3/4 | Week: 6/8 | Type: Cardiovascularity

-//-  Kompendium B – The cause of ignorance  -//-

Länk till ”Kompendium A – The truth about JKD?”: http://www.halso.info/forum/p-345379.html#p345379

"So don’t be in a hurry to ”fix” things; rather, enrich your understanding in the ever-going process of discovery and finding more the cause of your ignorance." – Bruce Lee

Ja, det var ett tag sedan sist… Nästan 6 månader har gått sedan jag skrev den första delen i mitt försök att förstå Bruce Lees syn på kampkonst. Jag har ingen ursäkt till att det blev ett så långt uppehåll mer än att jag tappade fokus från det men precis som att efter varje natt så kommer det en ny dag, så skall även fröet av intresse åter planteras och blomma till något stort. Mycket har hänt under den tid som har gått och jag har utvidgat mitt synfält till att försöka förstå mer mitt eget syfte med livet snarare än att bara koncentrera mig på hur man skall agera i kamp. Jag söker inte längre efter vad som definierar JKD, jag söker nu efter mig själv. Med det sagt tycker jag att vi, ännu en gång, kör igång!

1971 medverkade Bruce Lee i en amerikansk tv-serie som hette ”Longstreet”. Den handlar om en försäkringsagent (osäker på min översättning, ”Insurance investigator” hette det på engelska iaf…) som heter Mike Longstreet som har förlorat sin syn och därmed blivit blind. I seriens första avsnitt får han hjälp av Bruces karaktär (Li Tsung) att lära sig självförsvar efter att ha blivit misshandlad i början av avsnittet och även blivit undsatt av självaste Bruce. Precis som i ”Kompendium A” använder jag mig här, märkligt nog, utav filmklipp då jag lyckas finna många bra anekdoter till Bruces egen syn på kamp och livet därtill. Vad som följer härnäst är de scener där Bruce försöker hjälpa Mike i att kunna… relatera. Jag kommer efter varje scen kommentera de olika yttrandena i hopp om att kunna bidra med en bra förklaring. Det kan dock vara lika mycket min egen tolkning av Bruces ord som att jag bara för hans ord vidare, påminn Er då bara om att detta är inget som är satt i sten utan snarare en riktlinje som visar en väg av alla andra möjliga vägar. Försök att skapa en egen tolkning, gå Er egen väg!

http://www.youtube.com/watch?v=1NOH6kOr … re=related

0:05:
- Did Li Chung say why he wouldn’t teach me?
-”The usefulness of a cup is in its emptiness.” I’m quoting him.
0:24:
- Li, I want you to teach me what you did the other night.
- I already told Ms. Sparrow I can’t.
- I’m willing to empty my cup in order to taste your tea.
- Your open-mindedness is cool, but it doesn’t change anything. I don’t believe in system Mr. Longstreet, nor in method. Now without system, without method … What’s to teach?
- Yeah, but you had to learn! You weren’t born knowing how to take apart three men in a matter of seconds.
- True, but I found the cause of my ignorance.
- Then help me find mine…

Den tomma koppen. Meningen är att man måste vara tom för att kunna bli fylld, om man redan är fylld med sina egna erfarenheter så kan man inte se den bild som världen visar utan att vinkla den med sin egen åsikt och därav förstöra verkligheten. Ens egen kunskap formar tolkningen av verkligheten, det blir en illusion.

Hur kan man lära sig något om det inte finns ett sätt att lära sig på? Bruce påpekar här sin relation till system och metoder, att de är stela attityder som förändrar det man skall betrakta. De anses oförmögna till anpassning då de följer ett regelverk som inte får brytas vilket gör de förutsägbara och dåligt applicerade till den oförutsägbara rytm livet följer. Ett system eller en metod är därför ohållbar, den skapar bara fördomar och förutfattade meningar då de baseras på tankar och kunskap som i sin tur hindrar en från att verkligen 'se'. Istället så ska man vara så öppen som möjligt, fri från spekulationer och förväntningar om vad som skall ske för i själva verket så upptäcker man inte något nytt, man har bara vant sig vid att fokusera på något speciellt och därmed missat helheten. Det är här som orsaken till ignorans kommer in, vad är det som hindrar Dig från att hantera det ena men inte det andra? Logik? Logik är bara ytterligare ett system… Rädsla? För vad? Rädsla är en antagning, en självproducerad osäkerhet om vad som skall komma men som man inte kan svara på eftersom det inte sker just nu. Man tänker fram en möjlig händelse och det blockerar Dig bara från att faktiskt kunna genomföra själva handlingen när det väl är dags.

http://www.youtube.com/watch?v=wuPUo332 … re=related

1:16:
- Yeah, fantastic! Now what is this… what is thing you do?
- In Cantonese: Jeet Kune Do; the way of the intercepting fist.
- Intercepting fist, huh?
- Or foot. Come on, touch me. Anywhere you can. You see? To reach me you must move to me. Your attack offers me an opportunity to intercept you. In this case, I’m using my longest weapon; my sidekick, against the nearest target; your kneecap. This can be compared to your left jab in boxing, except it’s much more damaging.
- I see. Well, speaking of a left jab…
- Oh, this time I intercept your emotional tenseness. You see, from your thought to your fist; how much time was lost?
- Not much.
- Yeah, Li is going to teach me all this.
- I cannot teach you, only help you to explore yourself, nothing more.

Jeet Kune Do lär oss att agera genom att 're-agera'. Man måste släppa alla sina tankar och verkligen se vad som händer här och nu, man måste kunna relatera till situationen för att kunna verka inom den. Varje händelse som möter Dig skapar omedelbart en möjlighet att möta denna med Din 're-aktion'. Det är därför inte Du som är agitatorn, Du representerar snarare motsatsen som skall skjuta tillbaka livets våg till en jämn balans igen. För att kunna göra detta måste man kunna släppa sina tankar och inte basera sina rörelser på ”stela känslor” för att så snabbt som möjligt kunna ge den bästa lösningen på problemet och ta tillfället i akt så att säga, kalla det en instinktiv reaktion skapat av den naturliga responsen.

http://www.youtube.com/watch?v=tG6-6lhc … re=related

0:31:
- No, no, no… Too rigid! Now listen to the beat and listen to my movement, ok? …Now, relate to me, move, move… No, no, no! Don’t just move for the sake of moving! Relate to me, relationship, relationship! Be aware… aware… adjust… now open up a little bit… feel the wind blowing… ah, the bird! Do you hear the bird chirping?
- Yes.
- Oh, very good. Now, let it flow… pull it up… kick with it… Yes! Now how did it feel to you?
- Like, I didn’t kick, it kicked!
- Terrific, now once more!
- No, wait a minute! I gotta think…
- If you have to think, you still do not understand!
- Well I did it, didn’t I?!
- You think a fight is one blow, one kick? Until you can put combinations together without even thinking, until you’ve learned how to keep it moving and to endure: hire a bodyguard or lead a less aggressive life. Don’t charge in blindly, you’ve got to listen. Listen! Now you don’t hear the bird now, do you?
- No.
- Ha! If you don’t hear the bird, you can not hear your opponent! Where am I?
- …There!
- No! Your thoughts are wrong!
- Look, I’m trying to learn how to fight, not how to think!
- May it be well with you, Mike.
- Wait, wait a minute. What are you doing? You’re quitting?!

För att kunna genomföra en rörelse får man inte vara stel, man måste vara lös och ledig i kroppen för att underlätta själva genomförandet. Att vara stel i kroppen gör att man ockuperar en mängd koncentration och energi i musklerna som i slutändan hindrar en från att faktiskt göra den rörelse man planerar att göra, även ens ”stela känslor” spelar en roll i hur man presterar. Det är lättare att gå från rörelse till rörelse än från stillhet till rörelse, att även hålla sig mobil skapar ett visst flöde inom en vilket gör Dig mjuk men man får inte röra på sig bara för den sakens skull. Man måste relatera i förhållande till ens motståndare. När man gör så, börjar man plötsligt finna sig själv väldigt enkel i sitt agerande, receptiv mot allt som händer omkring en. Man börjar uppmärksamma sin omgivning till fullo, alla sinnen i kroppen samspelar till fullo. Inga tankar finns, varken om vad som skall hända eller om man gör rätt. Man är ett med tillvaron och det är då man lyckas. Man är inte längre en del av helheten, man är helheten själv och livets potential forsar genom en, inget är omöjligt att hantera och detta skall inte upplevas genom tankens kraft utan genom känslan. Börjar man tänka så är det ett tecken på att man låter sina korrupta drifter försöka bevara själva upplevelsen, att försöka tämja det vilda och det är då man förlorar själva möjligheten. Man måste känna!

http://www.youtube.com/watch?v=ULu93-_R … re=related

1:03:
- Good morning!
- Eh, good morning! Eh, Li, I’m sorry I blew it yesterday. Can we pick up where we left off? It’s a… well, it’s a matter of survival now, I, I talked to Jim Bolt.
- You went to him?
- I tried to get him to blow his cool but so far it hasn’t worked. Well now I have to go down to the dock and fight him.
- You have a quarrels of mind, Mr. Longstreet. Unless you learn how to calm it, you will never hear the world outside.
- You just tell me what I have to do to get you back?
- Nothing you can do.
- Alright then, I’ll just have to fight him as is. Li, I want you to believe it’s more than just learning how to defend myself. There were a couple of times there when you were teaching me that I… I felt that my body and my head really were together. It’s funny that out of a martial art, out of combat I feel something… something peaceful. Something without hostility, almost as though if I… Well if I knew Jeet Kune Do, it would be enough simply know it, by knowing that I never have to use it.
- Do you always know the right thing to say?
- Have I said it?

Jag valde att ta med detta stycke för att poängtera att gemene man faktiskt kan uppleva och känna en egen åsikt gentemot något. Det är inte bara Bruce som vet, även Longstreet kan känna. Vad som är värt att tänka på från Bruces ord är att man kan inte låta sig själv bli styrd av sina känslor, då finner man sig själv i samma sits som den redan fyllda koppen; Du ser inte verkligheten. Ta bort tankar och känslor och vad har Du; inget. Du har bara en händelse, en rörelse och det är på detta vis som man ska börja tackla sitt eget agerande i världen. Paradoxen blir att man lär sig slåss för att inte behöva slåss. Man vet hur man slåss så att man kan undvika att slåss. Slöseri på tid och struntprat för vissa, men ignorera inte möjligheten att det finns något värdefullt i det påståendet för andra.

http://www.youtube.com/watch?v=aSYOxbmq … re=related

0:14:
- Where are my eyes, point to them! Thrust at them!
- What?
- Finger jab!
- No.
- Don’t worry, I’ve covered them.
- I’m sorry, I can’t do it.
- Because of your blindness?
- I just can’t do it!
- Listen, the finger jab is a most effective attack.
- Well let’s just forget that attack, shall we?
- The man who beat you up that night, would he hesitate to gouge out your eyes?
- Well that’s his problem!
- A bird would, a cat would without thinking.
- Well I’m not a bird, I’m not a cat and I do think.
- That’s your problem. Alright, forget about the eye jab. Now you can sense where my eyes are, right? Relax, relax! Now that’s the eye flick. Sidekick! Alright now, listen to me. Listen to my movement, ok? Keep moving, flick! Now the two motions are both part of one motion. Now you try… Faster… A little bit smoother… Well, your head and body are still not one.
- Well when will they get together?!
- Once more!

Det finns inga regler för livet, att sätta regler i livet hindrar en bara från att just leva. Man gör det som är möjligt, är poängen i den första hälften av denna konversation dock så finner jag både en viss acceptans och avsky i att som människa behöva ägna sig åt en sådan brutalitet så jag förstår Longstreets relation till att inte vilja bruka detta verktyg. [Följdfråga: Kanske är det så att eftersom han själv är blind så vill han inte orsaka ett sådant hinder för någon annan vare sig det är hans värsta fiende eller vän? Han vet hur det är att vara blind men han är även rädd för det och han låter den rädslan styra honom…?] Frågan blir då vad det innebär att ha moral, vad är det och varför har vi det? Är det något nödvändigt?

Vad som sägs efter denna lilla protest visar i hur man skall få ett svar på sin fråga. Svaret är just frågan själv, accepterar man sitt problem så kommer man att hantera det. Man måste umgås med sitt problem för att det skall försvinna.

Och som avslutning så påpekas vidden av att inte göra en distinktion mellan sina rörelser, allt hänger ihop för att skapa ett så levande svar som möjligt och inte sätta några regler på livet för att få den variation som är tillgänglig. För att få kontroll på detta måste man träna och återigen träna! Upprepa rörelserna om och om igen så att utförandet blir lika naturligt som att gå, lika självklart som att kunna andas. Man nöter in beteendet i det undermedvetna så att det alltid finns där, obefläckat från tankarna. Vi gör bäst det vi gör mest.

http://www.youtube.com/watch?v=_GDWkVRK … re=related

0:00:
- What is your instinct?
- To prey!
- In this position your arms are useless.
- Yeah!
- Can you kick or stomp me?
- N- No!
- Then if you wish to survive, what do you do?
- I don’t know.
- Bite!
- Bite?!
- Are we not animals? You alright?
- Can’t find much evidence to contrary, Li. Bite, huh…
- Biting is efficient in close quarter, but don’t make a plan of biting, that is a very good way to loose your teeth.
- There’s so much to remember…
- If you try to remember, you will lose! Empty your mind, be formless. Shapeless, like water. Now you put water into a cup, it becomes the cup. You put it into a teapot, it becomes the teapot. Now water can flow or creep or drip or crash! Be water, my friend.
- Yeah, why don’t I just stand in front of Bolt and recite that to him and maybe he’ll faint, or drown.
- When is it?
- Tomorrow…
- You are not ready.
- I know…
- Like everyone else you want to learn the way to win, but never to accept the way to loose. To accept defeat, to learn to die is to be liberated from it. So when tomorrow comes, you must free your ambitious mind and learn the art of dying! May it be well with you, Mike…

En återkoppling till det tidigare stycket om att det inte finns några regler när det gäller överlevnad men även att man inte skall begränsa sitt agerande genom att göra en plan utav sitt syfte då det garanterat kommer att skada Dig mer än att det gynnar. Visst, en ambitiös person kommer att åstadkomma sitt mål men då en plan är en stel avgränsning av helheten, likt en tanke, så kommer mycket att gå förlorat under tidens och utvecklingens gång då planen inte besitter den anpassningsförmåga som krävs för att hantera livet. Du är liksom planen, livlös. Man måste slappna av, sluta tänka för att få den instinktiva reaktionen att leva!

Att symbolisera sig själv som vatten gör Dig fri från egot, man tänker inte utan är öppen för allt som kommer längs ens väg. Man anpassar sig trots alla hinder och lyckas fortfarande utföra sin funktion. Varken ett stort berg eller en massiv vägg kommer att stoppa vattnet likaså en enkel bägare, vattnet kommer att förbli i rörelse.

Det avslutande partiet i detta stycke är ett mycket kraftfullt intryck tycker jag. Genom att acceptera döden försvinner rädslan från att dö och rädslan för att känna smärta vilket skapar en kravlös omgivning där man varken känner pressen av att prestera likaså som att behöva göra något viktigt eller storartat. Man kommer att dö, förr eller senare. Detta får dock inte tydas som att man skall söka upp döden för att lindra sina besvär, i sin extrema aspekt kan det antydas till självmord och det är inget som Bruce, eller jag för den delen, vill att man skall eftersträva! Istället skall man snarare associera det med buddhismens huvudprincip att livet är en enda stor lidelse och för att lindras från denna smärta skall man sträva efter att uppnå ”Nirvana”, det högre medvetandet. Så istället för att gå runt och jämra sig över att möjliga scenarion kan inträffa, skall man acceptera att det som händer; det händer. Med det sagt menas inte att man skall strunta i utvecklingen i hopp om att ödet redan är bestämt utan mer att man har gjort ett val i sitt liv och man skall inte behöva känna någon ånger över det beslutet. Det är snarare en strävan om att kunna bemästra sin vilja, bevisa att ens handlingar går bortom livets och dödens gränser då dessa två är egentligen bara en del av samma sak. Så när man möter sin uppgift så skall man släppa allt som man tror har betydelse här i livet och ge istället allt vad man har för själva stunden. Här och nu är det som gäller! Bevisa Din vilja att Du inte tänker lämna detta ställe utan att göra Dig hörd, visa Din betydelse!

Vi är rädda för döden, för misslyckande och nederlag eftersom vi inte ägnar någon tid åt att observera dessa ärenden samtidigt som vi lever, vi låter inte våra intryck ta del utav de. Vi har blivit så förblindade av att försöka leva livet fullt ut med bara den största möjliga glädjen i fokus att vi inte längre ser helheten utan ständigt söker efter en eufori, alltid ett snäpp högre än vad vi tidigare har upplevt men att kunna se det ”dåliga” här i livet samtidigt som det ”bra” är det första steget mot att kunna se helheten av livet, det är ändå det ”dåliga” som utmärker det ”bra”, likaså tvärtom. Det andra steget är att sluta göra distinktionen mellan ”dåligt” och ”bra” för att se saker för vad det är och inte vad det borde vara. Så jag ber Er att läsa det första citatet i detta ”Kompendium” än en gång och försöka förstå att vi inte skall koncentrera på det enskilda som blir en del av helheten utan att vi skall vara öppna för helheten som tränger in i det enskilda och finna den gemensamma nämnaren av allt skapande. Ha förståelse!

Jag vill avslutningsvis tacka spicegirl_17 eftersom det var hennes intresse som fick mig att återuppta min serie i ”Kompendium”. En vägvisare för vägvisaren. :)

---

Onsdag 30 Juli 2008

0455 | Uppvakning

0515 - 0520 | Basic Strength Programme

1. Push-up              25 R
2. Jack knife sit-up   30 R
3. Finger push-up     10 R
4. Side raise            20 R x 2
5. Hindu squat         40 R
6. Supinated pull-up 12 R

Duration: 7 minuter

1705 - 1750 | Cardiovascular Activity: Medium Distance

Sträcka:    10.4 km
Version:    Hard
Hastighet: 14.2 km/h

Kommentar: Ja det kändes lite mediokert under den sista tredjedelen av loppet, kanske var det som drog ner på tiden? Nåja, istället för att gräma mig över detta intalade jag mig själv att det viktigaste är inte 'hur' man springer utan 'att'. :)

Duration: 44 minuter

1815 - 1840 | Lower Body Flexibility Programme

1. Wall straight leg calf stretch
2. Standing hamstring stretch
3. Standing single leg calf stretch
4. Lying hamstring stretch (towel)
5. Seated abductor stretch
6. Sidelying quadriceps stretch
7. Shin knee seated toe stretch
8. Standing iliotibial stretch
9. Pretzel stretch

6 djupa andetag (á ca. 8 sekunder) per övning | Vänster resp. höger ben på övningar som kräver det

Duration: 27 minuter

2140 | Nedsläck

---

Fredag 1 Augusti 2008

0455 | Uppvakning

0515 - 0520 | Basic Strength Programme

1. Push-up              25 R
2. Jack knife sit-up   30 R
3. Finger push-up     10 R
4. Side raise            20 R x 2
5. Hindu squat         40 R
6. Supinated pull-up 12 R

Duration: 7 minuter

1645 - 1755 | Cardiovascular Activity: Long Distance

Sträcka:    15.1 km
Version:    Hard
Hastighet: 13.1 km/h

Kommentar: Varmt, svettigt, blåsigt (både på gott och ont dock...), segt, kämpigt, krävande... Lite gott och blandat mao. -.-

Duration: 69 minuter

1830 - 1855 | Lower Body Flexibility Programme

1. Wall straight leg calf stretch
2. Standing hamstring stretch
3. Standing single leg calf stretch
4. Lying hamstring stretch (towel)
5. Seated abductor stretch
6. Sidelying quadriceps stretch
7. Shin knee seated toe stretch
8. Standing iliotibial stretch
9. Pretzel stretch

6 djupa andetag (á ca. 8 sekunder) per övning | Vänster resp. höger ben på övningar som kräver det

Duration: 27 minuter

2155 | Nedsläck

---

jag har undrat nu i flera veckor men har glömt bort att fråga: vad menas med " vänster resp. höger ben på övningar som kräver det?

Mr_W.P skrev:

Vissa övningar innebär att man bara stretchar ett ben åt gången, inte båda samtidigt dvs. Därför måste man ju stretcha det andra benet efter att man har stretchat det första, eller hur? Därav "Vänster resp. höger ben på övningar som kräver det". ^^

Mvh

haha ok då förstår jag =)

-//-  Rapport 5.5 - 28/7 -- 3/8 2008  -//-

Styrka

Specific Strength Achievement Programme:

Under Torsdagens pass så lyckades jag återuppväcka min gamla ryggskada igen, dock lyckligtvis inte till någon besvärande grad. Jag var och är fortfarande lite öm i ryggslutet vid vissa positioner men det är absolut inga hinder för mig utan mer som att komma ihåg ett gammalt minne, inget allvarligt mao. :)

Styrkefas nu under de nästkommande två veckorna, "Heavy" får ett extra set under varje övning och under "Medium" skall jag försöka lägga till en extra repetition i varje set under övningarna. "Light" verkar inte få en ökning, jag orkar inte... :P

Kardiovaskularitet

Då var denna kardiovaskularitetsfas över! Det har inte varit några förbättringar i helhet dock så finner jag en ökad tillfredställelse för intervallöpningen iom att repetionsantalet i backträningen gick som planerat. Det var i största grad en mental spärr som skapade oro och ängslan inför själva genomförandet men så fort man väl började springa så såg man möjligheterna och sin kraft i att prestera.

Uthållighet

Ingen kommentar.

Övrigt

"Berättelsen" fortsätter:
                                                      - - - < ¤ > - - -

I början av denna vecka upptäckte jag de s k "sinnets sjukdomar" och insåg då att allt som jag har försökt att eftersträva genom att hitta sanningen var korrupt. Jag ville bara bli omsvept av andras överraskande förvåning, deras smicker och avundsjuka. Jag ville känna mig accepterad, berättigad... älskad (>fnys!<). Mitt ego var starkare än vad jag trodde och jag kände mig därför väldigt depraverad då min dolda agenda egentligen var att förgöra mitt ego i hopp om att må bättre och på så sätt erhålla en större kontroll över mitt liv. Detta själv visar bara hur bunden jag var av mina behov. Som ett gensvar på detta började jag uppleva en känsla av stress eftersom jag trodde att processen hade omvänt det jag hade försökt att sträva efter, att jag hade slösat min tid på något som inte skulle ge någon effekt, ingen förbättring för att på ett mer effektivt sätt behandla livet mer positivt. Jag försökte göra ett system av kaoset, en ren motsägelse till Vägen. Denna stress urartade så småningom till en frustation, en vrede som blott skymde sanningen ännu mer. Och som Tao (fortfarande bara en allmän term och inget specifikt definierat) poängterar så är vrede förblindande för sinnet, ett gift som dödar det sunda förnuftet och förvandlar en till trä, stel och hård samt oförmögen att agera instinktivt. Vrede må vara en känsla men då den föreligger i det extrema gör dess höga intensitet den okoordinerad och kortlivad, inget att basera sitt liv på utan bara ett stadie som skall passeras igenom, upplevas.

Min nu förlorade förmåga att kunna se på 'det' som det 'är' skapade vägen för kritik att dyka upp i mitt medvetande, en koncentrering av en särskild del. Jag började betrakta det jag läste som ett intellektuellt nonsens, ord som påpekade något men som inte hade någon reson i det som sades. Det syftade på det ena men menade det andra. En tanke ex. är en erfarenhet som aldrig täcker helheten pga vi bara kan minnas en viss del av en handling men i samma veva är även tankar det ädlaste av människan. Logik och reson är precis som tankar ofullständiga dock är de nödvändiga så att sinnet inte agerar dåraktigt. Systemet, ett mönster av valda slumpar är inte något att förlita sig på då dess förutsägbarhet och stelhet är dess slutprodukter. Alla dessa råd om hur att undvika dessa hinder blev onåbara när Tao plötsligt påpekar att blott accepterandet av dessa i sig blir ett system, en metod okapabel till att följa livets rytm. Istället behövde man skaffa denna uppfattning genom sig själv och sin egen realitet, att finna svaret genom att betrakta inåt mot sig själv istället för utåt för att kunna lösa problemet. Detta, för mig, lät absolut chockerande! Om jag inte kan agera på egen hand utan att möta en klassificering av varje rörelse jag skapar, hur kan jag då bli originell? Jag såg plötsligt det 'okända' som 'känt' genom de ord jag läste. Jag läser därav följer ett program, en begränsning utan möjlighet till utveckling. Jag började då fundera på idéen med att strunta i denna kunskap och istället följa mina egna observationer av livet men (!) genom att göra detta så skulle jag bara följa exakt de orden jag har läst och då vara tillbaka till faktumet att jag bara skapar ytterligare ett system. Jag kände mig paralyserad och andledningen till det var för att jag fortfarande var kontrollerad av mitt ego, jag ville bara må bra om mig själv.

                                                      - - - < ¤ > - - -

Vad som kan vara värt att poängtera med denna "berättelse" är att merparten skrevs i månadsskiftet mellan Juni/Juli vilket betyder att den grad av förtvivlan som löper genom texten likt en röd tråd är nödvändigtvis inte närvarande idag. Jag utvecklas mao. =)

I "Rapport 5.4" skrev jag att jag upplever det som hyckleri att inte lära som man lever men jag har fått ett nytt perspektiv på det ärendet då jag hörde ett citat på tv i Fredags dock kommer jag inte ihåg vem som sade det men i grova drag lät det så här:

"I may point you the way to Paris, but I don't have to go there myself."

I slutändan tror jag ändå att det handlar om att undvika att ta sina handlingar till det extrema, det gäller att hitta en balans. Det kan vara lika mycket fel i att följa detta citat som att påstå att man måste lära som man lever, likaså kan det var lika mycket rätt. Anpassning är vad som gäller.

Jag har även skaffat en ny gripper, en "RB Gripper 130"! Här skall knipas! :)

---

Senast redigerat av Mr_W.P (2008-08-04 05:56)

Söndag 3 Augusti 2008

0755 | Uppvakning

0815 - 0820 | Basic Strength Programme

1. Push-up                         25 R
2. Jack knife sit-up              30 R
3. Narrow descent push-up   10 R
4. Side raise                       20 R x 2
5. Hindu squat                    40 R
6. Supinated pull-up             12 R

Duration: 7 minuter

1855 - 1950 | Martial Art: Jeet Kune Do

1. On guard position
2. Lower body tools [20 R]:
                            • Front kick
                            • Side kick
                            • Rear knee thrust
3. 4 Basic defence positions [20 R]
4. Parrying [10 R]:
               • Basic
               • Counter-attack
5. Upper body tools [20 R]:
                             • Straight lead
                             • Finger jab
                             • Lead hook
                             • Low lead thrust
                             • Elbow strike
                             • Backfist punch
                             • Low rear thrust
                             • Rear cross
                             • Rear hook
6. Combinations
7. Support:
               • Attack in recovery
               • Defence in combinations
8. Footwork [10 R]:
                 • Advance/retreat
                 • Sidestep left/right
                 • Circling left/right
                 • Quick advance/retreat
9. Evasiveness [10 R]:
                     • Bobbing left/right
                     • Weaving left/right
                     • Slipping left/right

Höger resp. vänster "stance" på alla övningar

Duration: 56 minuter

2000 - 2030 | Lower Body Flexibility Programme

1. Wall straight leg calf stretch
2. Standing hamstring stretch
3. Standing single leg calf stretch
4. Standing single leg hamstrings stretch - 85 cm elevation
5. Seated abductor stretch
6. Sidelying quadriceps stretch
7. Seated glute stretch
8. Pretzel stretch
9. Seated lower back stretch

6 djupa andetag (á ca. 8 sekunder) per övning | Vänster resp. höger ben på övningar som kräver det

Duration: 28 minuter

2215 | Nedsläck

---

Bra och intressant text som alltid. Dock förstår jag inte allt  i dina texter men jag förstår ändå en del :P
jag känner igen mig i början av din text där du beskriver att du ville bli omsvept i olika känslor, avundsjuka osv.
Jag känner också så och det har lett till saker jag gjort som fick mig att må skit. Men jag jobbar på det nu..

Vad jag inte förstår är hur du kan få cursiv och fet text trots att d inte citerar ? Jag vill också ha det även om jag skriver ett inlägg som jag ej citerar .

är lite stressad så svarar bara på tecknen. Jag vet hur jag ska göra men har ej knapparna =( bara när jag ska citera någon annan . förstår du?

svarar kort: nej jag känner mig inte äcklad .