Ätstörningar

machine gun skrev:

Claudia skrev:

ja det ligger något i vad ni säger. Jag ska till kuratern imorgon
(det har inget med detta att göra), jag tänker försöka att säga det nu till henne och om jag helt plöttsligt inte får fram något ord, då ger jag henne ett brev där det står allt om mina problem. shit hoppars jag klarar detta nu, jag är shit nervös. Bara jag inte ångrar mig innan jag går in.

Hur gick det?

Hej. Tack för att du undrar:) Det gick bra, jag gav henne brevet och nu går jag och träffar henne 2ggr i veckan typ. Jag har lovat henne att på Söndagar ska jag inte träna, än sålänge har jag kunat hålla det, men det känns skit jobbigt. Nästa vecka ska vi försöka ändra mina kostvanor, det blir nog lite svårare. Nu vill jag inte gå ner mer ivikt och ändå så har jag märkt att jag gör det ändå:(..

berätta inte för din familj om du inte vill, gör det när du känner dig redo. när jag var i en liknande situation så ville hon jag pratade med att jag skulle berätta för min familj också för att hon tyckte att jag behövde det stödet, men jag gjorde det aldrig   
eftersom jag tycker att de var/är ansvariga. istället lärde jag mig vad som var bra för mig, kände helt enkelt att jag ville klara det på egen hand. jag tänker inte gå in mer på min situation men som jag sa i början om du inte vill så gör det inte. du måste bygga upp ditt självförtroende först, kanske märker du längre fram att du är redo men låt inte kuratorn på skolan tvinga dig.

ang. din syster, eftersom hon har gått igenom samma sak så förstår hon säkert. jag vet inte vad du och din syster har för relation, men om du börjar berätta att du inte mår bra så kanske hon säger att hon kände samma sak i din ålder...men du vet bäst själv hur hon skulle reagera, svårt för mig att säga men om du säger hur du mår, kanske du kan avsluta med har du känt likadant någon gång?

Tildi skrev:

Tycker ni att bulemi är äckligt, det tycker jag, jag har det själv, hade anorexi förrut, det gick ju att prata om med kopisar, men bulemin...
Jag känner mig så äcklig, men jag behöver hjälp, mamma och pappa vet, men jag behöver få prata med ngn mer...

Jag är sexton år, tjej, väger ca 55kg och är 165cm lång. Jag har haft anorexi och har bulimi, har mkt svårt att avgöra hur mkt jag ska äta... Jag vill gå ner liet i fettvikt, men mest av allt bygga muskler, tror att det skulle kunna hjälpa mig att acceptera kroppen.

Jag har träffat världen underbaraste kille, men jag kan inte berätta för honom, jag är så äcklig!!

Min erfarenhet att berätta om ätstörningar för killar är blandad. Men då har det varit killar 19-27 år, inte så unga (?) som din kille. Hälften har reagerat med att ta avstånd och inte vilja diskutera ämnet mer, det förstår inte hur man kan tänka så. Den andra hälften har försökt hjälpa mig på bra sätt (delvis efter hur jag sagt att de bör hantera mig), vilket är att inte pressa eller så utan visa att de älskar mig för den jag är. Den bästa killen jag haft kunde bara ligga och hålla om mig tills jag blev att må bra igen, vilket kunde i västa fall ta 2 dygn. Så min erfarenhet är att inte vara rädd för att berätta. Jag vet inte hur andra tjejer här har som erfarenhet, men jag har inte förlorat någon kille pga ätstörningar. Ingen har tyckt att jag varit äcklig! utan mer skrämmade att jag kan tänka så och att de är rädda för att göra mer skada än nytta. Istället är det en chans att med hjälp av honom börja må bättre.

Nu har jag främst haft anorexi, men under tiden jag hade problem kände jag mig som en som inte ens klarade av att ha ätstörningar ordentligt för att jag inte de få gånger jag råkat äta för mycket (för att bevisa för andra att jag inte var sjuk) klarat av att spy, trots att jag försökte.

Min erfarenhet är att gå ned i fettvikt/bygga muskler självklart är bra, men för att börja acceptera sig själv bättre bör man fundera varför man först fick problem. Sedan fundera ut vad man kan göra åt det problemet. Även att må bra rent fysiskt, känner man sig stark och kan träna på bra mår man bättre än om man inte äter och kommer svag till träningen eller tränar för mycket att man kommer trött till träningen av den anledningen.

I första posten finnns grupper som du kan kontatakta om du bor så till att de ligger nära. Annars är ungdomsmottagningen ett bra ställe att gå till som kan hjälpa eller hänvisa dit du kan få hjälp.

Berätta för din pojkvän.

Ingen (som jag känner till) får anorexi bara för att man känner sig fet. Det finns alltid bakomliggande orsaker som gör att man mår dåligt och som sedan leder till att man slutar äta.  För min del var det en mängd kommentarer från flera personer jag litade på att jag inte var tunn nog för att kunna bli en riktigt bra idrottare, sedan var den utlösande faktorn att jag blev sårad av en person som stod mig nära under en lång tidsperiod. (Vill inte skriva mer eftersom jag inte vill beskylla andra för mina problem)

Att du inte kan unna dig något utan att gå upp i vikt är ett tecken på att du ligger under din idealvikt, den vikt som är rätt för din kropp.

Vi kan inte hjälpa dig via ett internetforum. Du behöver professionell hjälp, gå till ungdomsmottagningen på den ort där du bor.

http://www.halso.info/forum/viewtopic.php?id=31603

Denna tråd skulle fortsätta här. Och det fick mig att tänka på en sak... Tänk om vi är lika "knäppa" som folk som har anorexia, dock med fokus på muskler på detta forum? Nu kommer ju alla "såklar inte", men det svaret skulle vi nog få på anorexia forumet också =P.

Keep_On_Pumpin skrev:

http://www.halso.info/forum/viewtopic.php?id=31603

Denna tråd skulle fortsätta här. Och det fick mig att tänka på en sak... Tänk om vi är lika "knäppa" som folk som har anorexia, dock med fokus på muskler på detta forum? Nu kommer ju alla "såklar inte", men det svaret skulle vi nog få på anorexia forumet också =P.

Då kan vi kontra att vår besatthet inte har några farliga effekter på vår hälsa utan tvärtom.

Att vara besatt är inte alltid dåligt. Man kan vara besatt av fotboll, tåg, träning och anorexia. Det sistnämnda är absolut det farligaste.

Keep_On_Pumpin skrev:

Tänk om vi är lika "knäppa" som folk som har anorexia, dock med fokus på muskler på detta forum? Nu kommer ju alla "såklar inte", men det svaret skulle vi nog få på anorexia forumet också =P.

Det finns en anledning till att forumet kallar sig "proana". Det handlar om folk som av olika anledningen propagerar för anorexia som livsstil; hela fenomenet finns väl beskrivet på wikipedia och det du ser där är långt ifrån den enda ana/mia-sidan (tyvärr), även om det är den första svenska jag har sett.
Så nej, vi lär knappast få samma svar där. Där verkar till och med vara en del människor som kämpar för att få anorexia där, som inte har fått det än, som om det var någon sorts välsignelse och inte en sjukdom.
Den stora skillnaden ligger, som vanligt och som alltid, i huruvida vår självbild är (negativt) förvrängd eller inte. Och med tanke på hur jävla oövervinnerlig och biffig jag kan känna mig själv ibland (i rätt sällskap;)) så är min det iaf garanterat inte. Att jag sedan har lite andra perspektiv pga frekvent exponering till bilder av framför allt BB's är en annan femma, och påverkar min uppfattning av alla andra såväl som den av mig själv. Som sagt ett annat perspektiv, och inte en psykisk störning. Ungefär som att ett amatörproffs i golf kommer skratta åt oss när vi tycker vår första 100metersslag med järnfemman är svinlångt och berätta om alla människor han känner som dänger iväg 250-300metersdrivar på löpande band;)

Senast redigerat av Lajne (2008-02-28 13:37)

Lajne skrev:

Ungefär som att ett amatörproffs i golv kommer skratta åt oss när vi tycker vår första 100metersslag med järnfemman är svinlångt och berätta om alla människor han känner som dänger iväg 250-300metersdrivar på löpande band;)

Tänk på att alla golvläggare inte är duktiga på golf. :)
*edit* När är man amatörproffs?

OnT: Läskig sida. Vågade bara vara där några sekunder. Men säkert kan många uppfatta forum som body, kolo och till viss mån också hälso som läskiga. Finns nog några här som inte lever särskilt hälsosamt heller. All form av extremism kan vara farligt.

Extremt går bort
Optimalt är hett.

Senast redigerat av Herr Oberst (2008-02-28 12:39)

Herr Oberst skrev:

Tänk på att alla golvläggare inte är duktiga på golf. :)
*edit* När är man amatörproffs?

Dessa golvläggare är socialt utstötta och behöver inte nämnas. Alla golvläggare är svinbra på golf;)

Amatörproffs vetifan, jag har inte koll på hur "golfligorna" ser ut längre, slutade trots allt spela för 4 år sedan och har inte jobbat med det på 3 år. Det hela var förmodligen fel uttryckt, men såvitt jag vet finns (fanns?) det amatörligor med väldigt bra spelare i som inte släpper in vem som helst, även om de inte heller är en proffsliga och spelarna inte har proffslicens. Så ja. Amatörproffs funkar nog som beskrivning även om det inte är helt korrekt:P

Keep_On_Pumpin skrev:

Att bulka ger enligt Eddie Vedder (på kolo) många farliga effekter på vår hälsa och borde därför undvikas. Viktuppgång överhuvudtaget sålänge man itne är underviktig^^

Eddie Vedder skrev:

missförstå mig inte som att det är farligt nu för så menar jag alltså INTE

Farligt och ohälsosamt är lite olika saker:P

Å andra sidan ger solljus D-vitamin och en massa andra grejer;)

Detta tycker jag vi håller utanför tråden om ätstörningar, det är ett ytterst allvarligt ämne och de som postar här för att få hjälp förtjänar bättre än en massa off-topic spam. Vill dock i mitt sista inlägg påpeka att han har rätt^^