Detta är ett rop på hjälp!! Läs!

Hej! Skulle vilja ha eran hjälp med ett jobbigt problem som har med näringsintag att göra..

Jag har haft anorexi sedan i sjuan, och har varit nere i den djupaste skiten.
Nu - efter nian har jag succesivt blivit bättre och bättre. Började träna, åt bättre och fick upp näringsstaten i min kropp. Mensen kom tillbaka och jag mådde bra. Förra sommaren fick jag desvärre ett litet återfall, då jag gick ner till 50 kg igen, p.g.a att jag inte kunde äta när jag var på språkresa i tre veckor. Mådde så dåligt då.
Sen har jag gått upp igen, lite för mycket som alltid när man har svält sig, och sen gick jag ner igen (naturligt) för jag satte igång med styrketräning och promenader och dyl. Ett tag mådde jag jättebra. Åt och tränade, syndade ibland med sket i det.

Nu har jag fått ett bakslag igen, har gått ner till 54 kg, fast jag egentligen vill ligga på 55 ca. (min idealvikt enligt mig, där är jag nöjd och ser frisk ut) Egentligen har jag gått ner från 58 till 54 sedan jag fick detta "bakslag", jag har börjat äta mindre igen, märker att jag orkar mindre - får mera ångest över att jag INTE kan äta osv. Jag är ensam hemma nu i två veckor, vilket kanske inte är det bästa. Min mens kommer inte regelbundet längre, och ibland inte alls - vilket jag ser som ett varningstecken. Jag äter omega3 kapslar, tar rapsolja på sallad osv, men det blir nog lite lite fett, iom att jag äter mindre mat.

Jag FÖRSÖKER VERKLIGEN (!) äta på, och kämpa för att inte minska mera. Det går ganska bra ibland. Jag stålsätter mig. Men ofta blir det så att man inte klarar av att äta den där sista köttbullen, eller den där sista pannkakan. Och då mår jag jättedåligt i flera timmar efteråt och känner; "Fan nu har jag sabbat det, nu ställer min kropp in sig på svält osv." Sen är jag väldigt förtjust i macka och frukt - vilket jag brukar ersätta måltider med. Det försöker jag också jobba bort, iochmed den dåliga näringssammansättningen. Det går också bättre än förr. Jag tycker att jag sköter mig rätt bra, för jag vill verkligen börja äta lite mera igen, hamna på rätt spår så att säga.
Jag tror inte att jag kommer att gå ner så mycket mera i vikt, för jag kommer inte att tillåta det. Jag tänker be om hjälp av mamma (helhetsterapeut) när hon kommer hem, och sen är det ju så här att man får bakslag då och då. Fast dom blir mindre och mindre. Det är som en pendel. Tillslut stabiliserar det sig. Så har det varit för mig. Först 36 kg ner. Sen 63 kg upp. Sen 50 kg ner. Sen 58 kg upp. Sen 54 kg ner. Och sen nu. Hoppas jag inte går upp så mycket, jag vill helst ligga runt 55.

Nu undrar jag, finns det NÅGON som har något tips till hur jag kan självhjälpa mig på bästa sätt medans jag är ensam. Det är jobbigt, men det ska gå. Jag vill inte äta upp mig, men stoppa viktnedgången. Jag är inte mager/för smal. än.men jag ser tendenser till att jag kan bli igen.
detta kanske inte är det allraste rätta forumet, men jag hittade inget bättre och detta är verkligen ett rop på hjälp. Ni som vet mycket om näring osv, ni kanske kan säga hur/vad som är bra för att få upp ämnesomsättningen och få kroppen att må bra. Jag vet inte om jag går på sparlåga än, för mina fötter/händer är varma - jag tränar fortfarande 4-5 dagar/vecka och äter regelbundet. Vad säger ni?

Tack för all hjälp jag kan få..

KRAM!