Nybörjare igen.. känns det som

Smolov!

Välkommen hem, det finns egentligen bara två sätt att komma tillbaka på. Det ena är att lägga sig långt under den nivå man klarar av (dvs om du lyfter päronvikter nu ska du sänka dig till fikonvikter eller flugvikter) och sedan höja för varje gång tills du långsamt kommer upp i och sedan passerar där du var i början och därmed slipper träningsvärkschocken. Det andra sättet är det hårda; träna ett fullt pass, låt träningsvärken gå över så pass mkt att du kan träna och repetera. Tar kortare tid, och är allmänt mer hardcore:)
Jag rekommenderar helkroppspass för första varianten, typ 3-split eller nåt sånt för andra.

Du är f.ö. inte gammal; jag har träffat folk som är riktigt old (24 år!!!111) och de kan hör och häpna fortfarande röra sig så än har du många år kvar:)

Kiwi skrev:

Hej alla glada!

Jag behöver lite hjälp här, och vill gärna ta del av er kunskap. Som vissa av er vet var jag en flitig och målmedveten gymmare, och har så varit till för ett par månader sedan. Sen var det förkylning, plugg, jobb och nu står jag här; jag har tappat en del i vikt (men vet ärligt talat inte hur det hände..), jag är trött, ständigt snuvig och med halsont, kroppen värker och jag blir nästan svimfärdig då jag försöker lyfta en flugvikt på gymmet. Senaste tiden har jag mest cyklat och lallat lite med skivstången här hemma.
Jag hoppas och tror att dessa problem försvinner då jag kommer igång igen, men tröskeln känns så hög. Jag känner mig svag, sliten och gammal. Vad göra?

Skitsnack. Har för mig att du började toffla om jag inte missminner mig;) Har du svårt med motivationen så tycker jag Kipketers ide verkar givande. Å känns det surt att gå inne på ett svettigt gym så kan du ju alltid simma, springa, lira lite boll osv för att "komma igång" lite bättre. Då kommer nog motivationen ihop med konditionen och en bättre form, för att gå inne på gymmet och lyfta tunga vikter, för hallå lr(!!!)finns det något roligare?

toffeln, varje gymmares största svaghet, sjukdomen som kanske aldrig går ur, och det värsta av allt är att man faktist tror att man är glad medans sjukdomsförloppet sker =D

BILD:

news.nationalgeographic.com/news/2006/02/images/060217_kiwi.jpg

Kiwi skrev:

Hej alla glada!

Åhh! Vad roligt!! Kiwi's Back!!! Du har varit saknad =)

Så motivationen tryter, du går ner i vikt och är ständigt lite småkrasslig?
Det låter inte bra alls. Vad har du prövat för motmedel? Ingen ide att rekommendera sånt du redan testat ju ;)

Själv käkar jag glutamin, spirulina och/eller vitamin piller när jag känner att kroppen är krasslig.
Sen är det ju, som ovanstående personer säger, tufft att komma igång igen. Men du måste ju sakna det, annars hade du väl inte bett om hjälp? Så, vad tror du själv att du kan göra för att hitta gnistan igen?
Prova nya träningsformer? Hitta ny träningskompis? Lyfta tyngre?! *hoppas* ;)

Well... Saken är den att du har en svacka (no shit?) och du måste kämpa dig ur den. I slutändan är det vad som spelar någon roll; det kan säkert dyka upp både bra och dåliga tips du kan prova ägnade att göra det hela lättare men det förändrar verkligen inte det faktum att du måste kämpa dig ur din svacka. Eller kämpa dig igenom den, hur man nu vill se på saken. Så det är bara att pallra sig ner till gymet och lyfta, och efter ett par dagar eller veckor kommer du helt ha glömt varför i helvete du kände dig så seg och orkeslös, eller ens att du gjorde det över huvud taget:)

Angående överdriven trötthet och brist på vitaminer etc, så jo, visst kan så vara fallet. Dock får jag personligen perioder av extrem trötthet till synes utan anledning, och det enda som egentligen hjälper är att sova tills kroppen är nöjd. Som värst innebär det 3-4 dagar med 13-14h sömn, men det positiva är att jag brukar vakna något kilo starkare för varje dag:)