bygga muskler vid viktnedgång! återigen :(

Babel skrev:

Frontline-warrior skrev:

Jag undrar också om det är måttbandet som krymper när man deffar eller om armarna verkligen växer...

Till 90% ökad glykogeninlagring. 1 gram glykogen binder också ca 2,7 g vatten.

Aha så glykogeninlagringen fortsätter under deff. Räknas inte glykogeninlagring som muskelmassa ?

Gustav N skrev:

Jag bygger muskler på underskott nu. Hade inte tränat överkroppen på 6-7 månader, tappat en del med en utgångsvikt på 84 kg (nu i Mars). Nu har jag börjat smått igen med allt förutom bröstträning och både axlar, rygg, ben och armar har utvecklats som fan... På bara 2-3 månader, plus att jag nu bara väger 81 kg. Jag har alltså gått ner 3 kg men lyckats bygga ändå... Sedan vet jag att det beror på att jag varit skadad och därför lätt kommit tillbaka, men sensmoralen är att det inte är en fysisk omöjlighet att bygga på underskott som vissa vill tycka.

Inte tränat på 6-7 månader = kommer få en kraftigt ökad glykogeninlagring när man börjar träna igen.

Alltså, jag kan inte säga att det inte fungerat för er, det kan ingen göra. Allt jag kan säga är att det inte är särskilt troligt, men om det hänt vilket det faktiskt kan göra så rör det sig om väldigt liten ökning av total muskelmassa (vilket jag faktiskt kan säga). Vid negativ kvävebalans börjar kroppen bryta ner bundet kväve för att använda vid proteinsyntesen. Man kan teoretiskt tappa muskelmassa i benen och öka lite i armarna. Märk nu: teoretiskt.

Ja tänkte ta upp en ny punkt på detta ämne. Har sökt och läst lite men hittar inte riktigt det jag söker. Och det blir kanske en upprepning på det som tidigare skrivits. Kände att det hörde till denna tråden och ville därför inte starta en ny tråd.

Orden fettma och sjukdom hör man ofta tillsammans.

1. Vad är det som menas med sjukdom i sammanhanget? Är det att man inte kan sluta att äta och därför går upp i vikt eller är det så att man kan ha en sjukdom som gör att man går upp fastän man äter väldigt lite (vilket jag antar att det inte gör).

2. När man säger att det ligger i släkten/generna, vad menas med det? Min tanke är att det hela ha att göra med kosten inom familjen. Mor och far äter fel, därför är dom feta. Ungarna tar efter deras matvanor (edit: särskrivning) och blir därför även dom feta. Eller ligger fettma i generna?

Hittade en tråd där det stod lite om detta: http://www.halso.info/forum/t-27070.html
Enligt henne så äter (åt?) hon väldigt lite men endå gick hon upp eller låg kvar i vikten och lakaren sa att hon åt farligt lite. Är det så enkelt att hon inte äter tillräckligt lite utan bara fel eller kan hon ha en sjukdom?

Eller har jag fattat något fel?

Senast redigerat av Pelleplutt (2008-05-27 19:08)

1. Hoppas att ingen överviktig tar illa upp men att kalla det en sjukdom tycker jag känns som en dålig ursäkt som dom gömmer sej bakom, en ursäkt för att få äta. Har aldrig varit överviktig så jag vet inte. Dom som röker är väll inte sjuka fast dom har ett helvete att sluta om dom vill. Jag har alltid haft det tufft att gå upp i vikt fastän att jag åt mycket mer än mina polare. Men för ett år sedan började jag läsa lite om kost och hälsa och insåg att jag faktiskt inte åt tillräckligt, jag skyllde innan på hög ämnesomsättning. Det var bara att ta tag i träning och kost och äta som ett djur 24/7. Det var inte lätt men det fungerade. Inte kallade jag mej sjuk innan för det.

2. Fast det skilljer väll inte så mycket på ämnesomsätningen mellan att ha väldigt hög och väldigt låg? Om jag inte missminner mej.

2. Så hungern man känner har egentligen inget att göra med att kroppen behöver mat? Det är bara en känsla, en liten idikation?

Det har att göra med att kroppen vill ha mat. För att den "tycker" att den behöver det.

Nu tycker inte kroppen någonting, men din hjärna uppfattar hormoner på det viset.