Att motivera sin träningskompis

Pengar har nästan inget med saken att göra, en gammal tränings kommpis till mig hadde inte enns någon ström hemma för att han inte kunnde betala räkningarna, trotts det är han en av de största byggarna i svergie, till storlek,Nu går det bättre för honnom ,men det va i de gammla läget som han byggde sin fysik.

Låt bara inte din, kommpis bristande motivation gå ut över dig,Kör själv i stället,Det är svårt nog som det är att bygga en bra fysik,Så låt ingen annan hinndra dig.

Motivation är ett beskrivande ord för betydelsens grund, Skapa ett klart motiv, Innan dess finns ingen motivation

Jag kör med "ha ha ha fan va fet du är " så brukar motivationen komma.

Eftersom han är din kompis har han säkert andra kvaliteter. Umgås med honom i andra sammahang, men tvinga honom inte att göra något som han inte är motiverad till. Skaffa en annan träningskompis. Jag tycker inte att det verkar så problematiskt... jag har själv kompisar som är rädda för att svettas och ta i, och så har jag kompisar som är värre träningsgalningar än jag själv. Även om du gillar att simma med fisken så bör du inte försöka flyga med den, hitta en fågel att flyga med istället.

Jag kan tillägga att jag hade en kompis som avskydde träning, men vi fortsatte umgås. Åren gick. När han märkte hur bra jag mådde av träningen och vilka positiva effekter i övrigt som det medförde, så började han också att gymma. Ge honom tid. Fisken kanske utvecklar vingar. Det är det som kallas evolution ;)

Senast redigerat av T-Rex (2008-04-18 09:44)

zartok skrev:

om han har en dålig social situation, jobbigt på arbetet och taskig ekonomi så är det inte konstigt att han inte känner motivation över att arbeta. han har ju huvudet fullt av problem som gör att han inte kan tänka på träningen eller kosten. han orkar nog inte tänka på det med allt annat som kan finnas runtom.

mår han riktigt skit så kan han inte ens träna, och tur är det väl att han iaf inte är där ännu. som jag ser det så kanske du som hans vän hade kunnat försöka att stötta honom i det civila livet. blir det lättare där så blir det lättare att gå och träna. har han svårt att hålla i pengar, kolla ett par avsnitt av lyxfällan med honom. saknar han en partner mycket så tänk om du känner någon kille eller tjej som kan vara intresserad (jag skriver inte att han är homosexuell, men om fallet är så, det är trots allt 1 av 10 som är det) osv.

jag tror att om han får lösa sina problem som han har hemma så kommer han att lösa sina problem på gymmet också. tror inte ni samma sak?

jag håller med. dock så tycker jag själv att gymet är som mitt eget sanctuary - spelar (nästan) ingen roll hur deppig jag är/dåligt jag mår, ett träningspass kan alltid få mig på andra tankar; eller snarare släppa tankarna. det är skönt att träna :)

zartok skrev:

om han har en dålig social situation, jobbigt på arbetet och taskig ekonomi så är det inte konstigt att han inte känner motivation över att arbeta. han har ju huvudet fullt av problem som gör att han inte kan tänka på träningen eller kosten. han orkar nog inte tänka på det med allt annat som kan finnas runtom.

mår han riktigt skit så kan han inte ens träna, och tur är det väl att han iaf inte är där ännu. som jag ser det så kanske du som hans vän hade kunnat försöka att stötta honom i det civila livet. blir det lättare där så blir det lättare att gå och träna. har han svårt att hålla i pengar, kolla ett par avsnitt av lyxfällan med honom. saknar han en partner mycket så tänk om du känner någon kille eller tjej som kan vara intresserad (jag skriver inte att han är homosexuell, men om fallet är så, det är trots allt 1 av 10 som är det) osv.

jag tror att om han får lösa sina problem som han har hemma så kommer han att lösa sina problem på gymmet också. tror inte ni samma sak?

Har man inget förutom problem, så är träningen det enda man har, De kan innebära att man snöar in sig på det enda man har och identifierar sig med sin träning,Man blir träning. köper till exempel bara gasp kläder,rakar sig, en stor halls kedja,köper steoider, så vipps så är problemen borta.

Det kan hända att du har rätt i det här fallet, Men värdsliga saker behöver inte ta död på motivationen,Har man tillräckligt med motivation så finns det inga hinnder

Folk som har det för bra brukar dessutom bli slappa, därför är det bra att inte skämma bort sig

Senast redigerat av konstigapellefant (2008-04-18 12:54)

Cybercowboy skrev:

Jag kör med "ha ha ha fan va fet du är"

Ha ha!! Jag kör den på mig själva så jag vet att den fungerar :D

Ironwoman skrev:

Ambivalent tror jag är fel ord. Det betyder att man inte kan ta ställning för att man har lika många argument för och mot.

Tack för rättelsen men ambivalent är nog ändå precis rätt ord att använda! Vi talar nämligen om en person som, innan vi kommit till gymmet, snackar om hur mycket det ska tränas och vilka resultat som skall uppnås. Men väl på gymmet verkar all motivation, efter ett tag, vara som bortblåst! När vi väl började träna så var allt bra... Men kanske för att mina resultat blev bättre så var det kanske så att motivationen sjönk för min träningskompis. Men jag kan säga att min ekonomiska situation, rent allmänt, är klassad som fattigdom. Men jag kämpar vidare ändå, för livet är långt och det är för tidigt för att dö! : ) Kan mina positiva resultat, omedvetet, få min träningskompis att känna sig sämre!?

Zartok skrev:

om han har en dålig social situation, jobbigt på arbetet och taskig ekonomi så är det inte konstigt att han inte känner motivation över att arbeta. han har ju huvudet fullt av problem som gör att han inte kan tänka på träningen eller kosten. han orkar nog inte tänka på det med allt annat som kan finnas runtom.

mår han riktigt skit så kan han inte ens träna, och tur är det väl att han iaf inte är där ännu. som jag ser det så kanske du som hans vän hade kunnat försöka att stötta honom i det civila livet. blir det lättare där så blir det lättare att gå och träna. har han svårt att hålla i pengar, kolla ett par avsnitt av lyxfällan med honom. saknar han en partner mycket så tänk om du känner någon kille eller tjej som kan vara intresserad (jag skriver inte att han är homosexuell, men om fallet är så, det är trots allt 1 av 10 som är det) osv.

jag tror att om han får lösa sina problem som han har hemma så kommer han att lösa sina problem på gymmet också. tror inte ni samma sak?

Tack för tipsen!! Kunskap och gemenskap kan hjälpa till att reducera problemen så gott det går, men då kommer det till att motivera sig själva där också! (Ska jag vara både mentor och träningskompis!?) Det kanske rent av är bäst att lägga träningen på hyllan ett tag och få motivationen tillbaka som dinosauren skrev!?

T-Rex skrev:

Jag kan tillägga att jag hade en kompis som avskydde träning, men vi fortsatte umgås. Åren gick. När han märkte hur bra jag mådde av träningen och vilka positiva effekter i övrigt som det medförde, så började han också att gymma. Ge honom tid. Fisken kanske utvecklar vingar. Det är det som kallas evolution ;)

Själv så är jag äckligt diciplinerad i min träning och har verkligen inga problem med att motivera mig själva. När jag kommer till gymmet så vet jag att jag ska känna mig spyfärdig innan jag klämmer min gainer. Men min träningskompis har gett det en helt annan dimension också!! Viljan som min träningskompis, väl i träningsmaskinen, besitter är en rå och kall vilja att prestera. Men det är precis som om viljan efter 1/3 av passet bara är putsväck! hur ska jag hålla motivationen uppe, för oss båda!?

Sjöräven skrev:

ett träningspass kan alltid få mig på andra tankar; eller snarare släppa tankarna. det är skönt att träna :)

Som fotbollsspelare så fick vi lära oss att alla problem som vi hade i livet skulle lämnas vid sidan av planen. Och det var aldrig några problem eftersom det var en tydlig gräns som gav ett tydligt resultat! Jag menar; som Honn's träningsmotto: Är det inte roligt får det va! Träning är ju roligt och ens problem ska väl inte jaga en i gymmet! Men så finns det där problemet med sommaren iblandat också! Att se fit ut till sommaren och inte bara ha EN magruta!! Hur eliminerar man sådant tänkande på gymmet!?

Ice-Coffee skrev bra saker att svara på gnället, men det är också saker som jag både sagt och gjort, redan, tyvärr. Men tack för tipsen!! Har du fler på lager så tar jag tacksamt emot!

Vet precis vad du menar. Jag försökte ha en träningskompis en gång. Det gick inte så bra. Det är inte lönt att öda tid på dom motivations lösa. Let him go.

som jag ser det så får du väldigt gärna vara en vän utanför gymmet, snarare än en mentor. när jag har haft det tungt i livet, och jag har haft det väldigt tungt, så var mina vänner som bortblåsta. någon hade passerat, andra bodde på andra platser. i det skedet kändes det som att jag bara behövde en vän som fanns där. på ett bra sätt.

jag är säker på att du kan läsa av hans sinnesstämning, och det gör att du vet hur du ska vara mot honom när han är på vissa sätt. försök att prata med honom om hans situation och fråga om det är något som du kan göra för att hjälpa, eller ännu bättre, försök att hjälpa honom utan att han vet om det. många tackar nej till hjälp på ett artigt sätt. märker han inte att han får hjälp så kan han heller inte tacka nej till den.

endel här har pratat om att lägga ner träningen, vilket kan vara bra om han verkligen har noll motivation till det. det är nog bara frustrerande för dig och blir extremt trist för honom, vilket gör att du spiller dyrbar tid i onödan, han får gymfobi och alla förlorar på det. det här beror dock på hur dåligt det står till med honom.

det är lite svårt att skriva mer om fallet eftersom vi inte vet så mycke om honom och vad han kan ha problem med, det är ju rena gissningar från oss. dock så tror jag att ta en paus i träningen kan vara bra om han inte har någon som helst motivation är ett steg som kan bli nödvändigt. gå promenader istället. att röra på sig, oavsett vad, frigör endorfiner, och du kan inte låta bli att känna dig gladare med dom, oavsett vad som hänt.

det kan vara bra att känna till om det han upplever är en personlig kris, en långvarig svacka eller en depression exempelvis. är han deprimerad så kanske itne ditt stöd fungerar. däremot så finns det bra hjälp att få från kuratorer och möjligen också från psykologer, även fast man mer sällan direkt blir skickad till en psykolog.

försök gärna skriva mer om honom på ett diskret sätt så att vi här kan få en bättre uppfattning om hans tillstånd. jag vet inte hur man kan skriva det här på ett fint sätt, men om han "egentligen inte har något att vara ledsen på" så är det troligt att han är deprimerad.

nej, det har jag faktist helt utelämnat att skriva. endel är inte ämmade att träna, dom vill helt enkelt inte. långt många färre är ämmade för just gymträning. tydligen så behöver man ett visst psyke för att orka med det i längden eller något sånt. det kan vara en kombination mellan dom båda också. har han tidigare varit väldigt på med träningen?