Ang träning till failure och träning av CNS

http://jap.physiology.org/cgi/content/a … 400.2005v1

Jo, självklart står muskulaturen också för styrkan, vart inte så jag mena att styrka enbart kommer från cns:)
Dr. Nick, så det verkar som enligt den studien så ökar träning till failure på uthålligheten, medans icke till failure tränar till maxstyrka, men kan inte detta bero på tyngd/antalet reps utförda av de två grupperna? Den grupp som körde till failure måste ju antingen ha ökat i reps/sets eller tyngder, så om de som tränade till failure körde fler reps, skulle väll detta förklara uthållighetsökningen väll? Annars så låter det väll någolunda logiskt att om man kör tills muskeln inte orkar mer så anpassar den sig för att göra det, och klara ännu en rep, alltså mer uthållighet? Eller har jag förstått något fel?

sen så kvarstår frågan om det Paul Ward sa om att det kan skada DNA och cellmassa som jag förstod det, och även undre delen av inlägget:) bara en påminellse så att de inte glöms bort, menar inte att tjata på er.

Om man brottas då blir det ju som att träna till fail?

Fail är, som Dr Nick skriver, inget att sträva efter. Jag anser dock att om man strävar efter styrka är det heller inget att akta sig för; det är tvärtom "bra" att faila då och då helt enkelt för att lära sig sina gränser så att man inte står still och stampar på en viss vikt eller repsmängd bara för att man tror att man inte klarar mer. Dvs det är inte hela världen om det händer heller; tvärtom vill jag påstå att om man inte har extremt bra koll på sin kropp så är en total avsaknad av failure ett tecken på att vikterna är för lätta och man bör höja. Detta gäller dock mindre och mindre ju starkare man blir; ett mer effektivt nervsystem sliter ut sig själv mer på en fail eller ett lyft nära fail vilket i slutändan innebär att riktigt bra lyftare måste vila upp mot två veckor för att återhämta sig efter ett maxlyft. Och att behöva två veckor mellan varje träning är ju inte optimalt:P
Så för att summera: fail då och då = bra, sträva inte efter det, undvik det mer om du känner att återhämtningen blir sämre.

Gustav N skrev:

Jag tycker inte att ditt argument är särskilt bra. Kan hända om man maxar 1RM eller tränar på/ligger nära maxvikter av exempelvis 3or på 3RM, med andra ord inte om man tränar t.ex 5or på 8RM eller 12or på 15RM. Enligt mig finns det effektivare sätt att känna huruvida man utvecklas eller inte, ingen avancerad kroppskänsla behövs heller, och mig veterligen är det aldrig bra att misslycka ett lyft av diverse kända anledningar (inte bara för CNS skull).

Om du strävar efter styrka ligger du och tränar just på eller nära maxvikter av 3or på 3RM, möjligen som mest 5or på 5RM. Jag skrev nämligen redan i min andra mening om man strävar efter styrka, och gör man det så är det sällan, jag skulle vilja säga aldrig, man kör så lätta 5or (kör man lätt väljer man lättare vikter och färre reps, kör man 5or väljer man tyngre vikter eftersom snabbheten lite förlorar sitt värde på så många reps ändå) och definitivt aldrig att man kör 12or om man inte gör det bara för att man tycker det är kul.

Edit: Jag är inte helt säker på att jag förstod dig rätt faktiskt, men jag låter posten stå oförändrat ändå så får vi se vad du säger^^

Senast redigerat av Lajne (2008-03-29 09:17)

Gustav N skrev:

Om du tränar för att öka styrkan räcker det med att variera intensiteten över 80% av 1RM. Jag vet x antal tyngdlyftare som sällan ligger nära maxvikter men som ändå ökar i styrka. 3or på 5RM är en sjukt bra riktlinje.

Jag vet x antal människor som knappt ökar i styrka om de inte går närmare sina maxvikter än så. Tänka sig att folk kan vara så annorlunda?
Edit: Här talar vi sannolikt om nybörjare vs mer erfarna killar. Killar med mer erfarenhet som lyfter mer och har ett mer maxutnyttjat cns tjänar mer på att hålla sig längre ifrån sina maxvikter medan relativa nybörjare tjänar mer på att ligga närmare eller till och med på dem. För vetenskapliga belägg för detta påstående se vad jag svarar på din sista quote ;)

Hur många set 5or hade du tänkt göra på 5RM förresten? Ett? Om du ska kunna träna 5*5 som bevisligen ökar styrkan får du nog nöja dig med åtminstone 7RM-8RM om du vill behålla tekniken genom setten.

Varför skulle jag vilja träna 5x5 i samma övning i mitt helkroppspass? Jag har knappast behov av mer än 2 set på samma övning.

Edit: Snöade in mig för mycket på ditt svar att jag glömde vad det var vi snackade om. Har du några som helst belägg för att failure är bättre än inte failure i det långa loppet, samt varför man inte ska göra sitt bästa för att undvika det förutom vid lack of kroppskänsla?

Snackar vi vetenskapliga belägg? För i sådana fall har jag inte ett jävla piss att komma med, för att vara helt ärlig. Men jag trodde det gick bra att använda erfarenheter av sin egen och andras träning också för att ge råd ;)

Senast redigerat av Lajne (2008-03-29 09:45)

Gustav N skrev:

Jag tror att vi pratar förbi varandra. Dina grabbar som inte ökar om de inte ligger närmare maxvikter ligger antagligen på en lägre total volym under en viss mätperiod än vad som erfordras för att göra godtyckliga ökningar. 2*5 som du nämner i senare stycke är antagligen något för lågt om man inte vill ligga +90% av 1RM (för styrkeökningar).

Njae, min volym är sällan direkt "låg". Ett helkroppspass som upprepas varannan dag med 4-8x5 totalt på muskelgrupp (mer än en övning per muskel med andra ord, men eftersom de alltid kommer i samma ordning har de alltid en 5RM som är relativ till deras uttröttningsgrad), som var det senaste jag konstruerade, har snarare fått en del kritik för att anses innehålla alldeles för mycket volym:) Just detta schemat förespråkade till och med fail i princip varje pass, och jag vill påstå att jag och de två andra testsubjekt som finns på forumet (Nipkiss och Ronnback) alla ökade bra av det. Men därmed inte sagt att det hade gått lika bra för alla andra, som sagt är vi ju alla tre relativa nybörjare jämfört med tävlande lyftare som i princip alltid ligger och lyfter 50% mer än oss eller ännu mer än så och det är som jag nämnde säkerligen tack vare detta som vi kan gå mkt till fail utan att återhämtningen behöver betala speciellt mycket för det.

Jag vill inte få tråden att handla om någon enskild individ. Även om du tycker att 2 set räcker vet jag att t.ex jag inte skulle nöja mig med mindre än 6 set (vid en annan intensitet då naturligtvis).

Edit: Ser ju att det var jag som frågade dig! ... Sorry. Heh.

Jag vet att King Grub postade en studie på kolozzeum, "failure eller inte", där står det en hel del intressant.

Trots din edit tycker jag diskussionen förtjänar att jag ger ett svar, och det är helt rätt att man helst inte ska låta den gå över till individbasering. Men jag har i den här diskussionen inget förutom vad jag har observerat från min och andra människors träning att komma med, vilket är beklagligt. Jag har även läst ganska mycket av den forskning som publiceras på olika forum, och jag kan hittills inte minnas något som säger annat än att fail är dåligt, men det är ändå min personliga uppfattning att det även är användbart för att slippa träna för lätt och konstant kunna pusha sina gränser. Och framför allt är det inte så dåligt som folk försöker få det till att låta heller. Att jag själv har enorma problem med att öka utan fail om jag inte har en extremt väl upplagd progression handlar väl mer om dålig självkännedom antar jag.

Edit: om du orkar får du gärna länka till den tråden av K.Grub, har jag inte läst den förr kan den vara intressant:)

Senast redigerat av Lajne (2008-03-29 10:33)

Tack för länkarna:) Dock sade de väl i princip vad jag redan har hört, så inget nytt där tyvärr :/

Cybercowboy skrev:

Planerad fail och random fail måste man göra skillnad på. Att både random gå till fail och ofta gå till fail är förkastligt - att däremot ha en planerad fail följt av en lättare perdiod/vila vet jag många fått bra resultat av.

Jag tror att du kan ha en poäng här. Viktigt är väl då övningsvalet och att lära sig faila rätt, det vill säga faila kontrollerat utan att rucka på tekniken vilket i alla fall jag aldrig sett någon klara av.